Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källnymfen. Dikt af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tänkte, det mol i min hjärna:
„En hjärnbild, ett solsting det är,
en drömspn, en dikt är din tärna,
ty när fanns det källnymfer här?”
Men ständigt vart snabbare takten,
i snåren det ref och det slet,
och ständigt blef slutet på jakten:
„hvad fick — hahaha — du för det?”
Jag lopp uppåt bergen, åt bergen,
jag bars af min lidelses vind,
jag var som ett nypon till färgen
på hals och på panna och kind:
„Nu tar jag dig, retsamma flicka!” —
„Kom, ta mig,” hon skrattade, ”ta!” —
Och just där i bergsidans spricka
försvann hon till sist — „hahaha!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
