Svea folkkalender / 1908 / 86 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLODET.

Af BO BERGMAN.

Hon kom till världen som femte barnet, och det
vore synd att säga att hon var välkommen.
Hennes föräldrar hörde till godset som
stallhunden och kreaturen. Fadern var arbetare vid tegelbruket,
och modern hade varit ladugårdspiga och hjälpte ännu till
med mjölkningen.

Det var också från ladugården hon hade sina tidigaste
och starkaste intryck. Hemmet mindes hon från de första
åren bara som någonting mycket kallt och mycket trångt,
där hon alltid var i vägen — men i ladugården fanns det
plats och det var mjukt och varmt och en värld för sig.
Ladugården blef därför hennes rätta hem. Hon slogs med
de stora, feta kattorna om mjölken och sof i halmen. När
hon blef större, lärde hon sig kreaturens namn. Det var
alla korna, Majken och Brit-Lis och Syster och hundra
andra, och det var tre tjurar, en svart, en brun och en
hvit, men den hvita var den vackraste. Han hette Bull
och hade förgyllda hornspetsar och det grefliga vapnet
inbrändt på låret; det såg ut som broderadt. Hans
namn-tafla var omgifven af diplom och data, och det kom ofta
herrar och läste på den. Och Bull rullade sina ögonhvitor
och fnös och slet i ringen, så att näsborrarna blödde. Han
var fruktad och afgudad, och han hade dödat två
människor. Detta gjorde honom till ställets suverän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>