Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ännu en gång ville ha sina underlydandes sak i
åtanke och att han skulle lämna besked i morgon.
Alltsammans hade gått på några ögonblick, och nu
först kändes tystnaden. Det blef dödsstilla när Karl Leo
dragit sig tillbaka. Och midt på den snöhvita, solbländade
gården stod Lova ensam, och lika ensam var hon när hon
gick hemåt med ansiktet blindt af gråt och med sitt barn
tryckt intill sig.
Hon ångrade sig icke, och hon begärde intet tack för
hvad hon gjort. I morgon skulle svaret komma från Karl
Leo; hon visste att det inte skulle bli nej. Det var en
lycka bara i detta. Men själf var hon såld, utlämnad på
samma gång som sin hemlighet. Ingen hade sagt något,
när hon kommit med sitt barn den regniga oktobermorgonen,
och inte sedan heller, men nu visste man hvems det var
och så hade hon dragit in både det och sig själf under
hatet mot Karl Leo. Man skulle inte förlåta henne. Man
skulle glömma att man var henne skyldig något, men inte
hvad hon gjort sig skyldig till. Hon hörde hånet och
hviskningarna i luften när hon slog igen dörren om sig.
Det fick nu i alla fall vara detsamma. I morgon
skulle hon gå sin väg, hvart som helst. Hon var trött,
sönderbråkad, en trasa. Men hon var inte olycklig. Hon
kände sig på något vis upprättad inför sig själf, och när
fadern klef in i rummet och domen redan stod att läsa i
hans hopknipna käkar och små sura ögon, mötte hon de
sista med en stor, ljus, underlig blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
