Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vat bara fått ta emot — bröd som piskrapp. Naturligtvis
tänkte hon inte allt detta klart. Men hon kände att hon
var kött af dessa människors kött, blod af deras blod, och
hon hatade mannen på trappan.
Plötsligt hörde hon hans röst. En tom, hes
kommandoröst.
— Hvad är det om?
Någon svarade ur hopen.
— Vi får det inte att slå tr!I, och vi ville ödmjukast
be herr grefven. ..
— Har inte rättaren sagt er att jag inte kan?
— Jo, men det går inte längre. Vi svälter ...
Och liksom de sista orden ändtligen löst ut allas
mening, ropade nu hela skaran: vi svälter, vi svälter. Men
det var mera mummel än rop. Och man såg inte uppåt
trappan. Karl Leo lyfte förvånad på ögonbrynen, och
drog åter ihop dem och han dröjde med svaret.
— Jag kan inte, kom det slutligen
Och han vände sig om för att gå in.
I samma minut bröt Lova sig fram genom skocken.
Hon var vid trappan. Hon sträckte sitt barn i höjden.
Hennes ansikte var hvitt och förvridet.
— Vill du att han också skall svälta ihjäl? skrek hon.
Det är ditt barn, Karl Leo. Det vet du.
För första och sista gången i sitt lif duade hon honom.
Karl Leo gjorde en rörelse som om han fått en kula
i kroppen. Ett par skarpa röda fläckar satte sig på
kindbenen, och vänstra handen kramade den brännande
snug-gan. Men han såg rakt ut i luften när han svarade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
