Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatiska Teatern och dess betydelse för vår dramatiska konst. Några minnesord af Frans Hedberg. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Swartz.
Som sådan blef den
snart för Kungliga
teatern en konkurrent att
räkna med. Redan
under de närmast
föregående åren hade den i
början af teaterns
verksamhet ofta klandrade
repertoaren friskats upp
dels genom August
Blanches muntra
originallustspel »Positivhata-ren», dels genom hans
efter Nestroy
lokaliserade »En trappa upp
och på nedra botten»,
i hvilka båda stycken Stjernström, Zetterholm och
Norrby gjorde stor och välförtjänt lycka, medan Emelie
Högqvists broder, Jean Högqvist, som den gamla
källarmästaren Propp i Positivhataren visade publiken en
tämligen näsvis, men mycket lyckad imitation af ett
bekant källarmästaroriginal ifrån nedre Drottninggatan.
Och bland allvarliga stycken som under denna tid
uppfördes märkes först och främst Hugos Lucrezia Borghia,
med det Torsslowska konstnärsparet i hufvudrollerna, samt
bland utstyrsels- och sensationsstyckena Birch-Pfeiffers
bearbetning af »Ringaren i Notre-Dame» i hvilken Torsslow
som Claude Frollo, Sara Torsslow som syster Gudule,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
