Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatiska Teatern och dess betydelse för vår dramatiska konst. Några minnesord af Frans Hedberg. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stjernström som Qvasimodo och den vackra Georgina
Widerberg som Esmeralda gjorde stormande lycka.
Med förändringen af 1846 öfvergingo från den
Kungliga scenen till Mindre teatern de båda unga
skådespelarna Edvard Swartz och Gustaf Kinmanson, hvilka båda
där fingo den användning för sina konstnärliga möjligheter,
som på den gamla scenen nekades dem dels genom
missuppfattning af deras anlag, dels genom repertoarens
ensidighet och slentrianens okvalda maktfullkomlighet. Genom
denna öfverflyttning vann den nya scenen en eldig och
sympatisk förste älskare, samt en ung
karaktärsskådespe-lare af allt mera framstående begåfning. Det var
isynnerhet i Edgars roll i »Kung Lear», Dauphins i »Ludvig
den II» och som den vansinnige Anton i »Rosen på
Tistelön», som Edvard
Swartz visade hvad han
en dag skulle blifva för
den svenska scenen,
medan Gustaf Kinmanson i
»Axel och Valborg»,
»Romeo och Julia», »Klostret
Castro» och »Kung Renés
dotter» tolkade den
ungdomliga kärlekens glöd
med en stämma, hvars
manliga välljud sedan icke
uppnåtts på den scen,
som han i så många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
