Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatiska Teatern och dess betydelse för vår dramatiska konst. Några minnesord af Frans Hedberg. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl den femtonde och hemstälde att Lindeberg skulle få
sitta i orubbadt bo, hvarvid kungen på sitt vanliga,
rättframma och muntra sätt svarade: »Visst tusan ska gubben
sitta kvarl Inte generar han mig åtminstone!»
Med Oskar Arnoldsons och Fritz Arlbergs anställande
riktade Stjernström sin lyriska, med Knut och Betty
Alm-löfs sin dramatiska
repertoar, och utvecklade under
åren intill 1863 en
verksamhet, som icke kunde
undgå att slutligen trötta
den liflige och trots sin
omfångsrika kroppshydda
rörlige mannen och göra
honom böjd för en lugnare
tillvaro. Vid den kungliga
teatern åter, där baron
Bonde som direktör
efterträddes af Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius, och denne
inom kort af Eugéne von
Stedingk, började man också allt mera längta efter en annan
och mindre scen för de allt oftare framträdande franska
komedierna och skådespelen, hvilkas spetsiga och fint pointerade
dialog man ansåg hafva svårt att komma till sin fulla rätt på
den större scenen. Man ansåg det nog också för ett
fattig-domsbevis att landets första teater, efter den gamla
Dramatiska teaterns år 1825 inträffade brand, skulle nödgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
