Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bakom. Novell af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de vände om mötte de honom igen och
iakt-togo nu båda hur bräcklig hans gestalt såg ut och hur
utmärgladt hans ansikte var. Han gjorde intryck af
en människa, som sviktade under en för tung börda.
Men ur de vidöppna ögonen lyste en blick, som talade
om en okufvad själ.
»Men Edvin, när ni nu träffats här ska du väl
ändå gå fram till honom,» sade fru Elsa då de voro
förbi.
Professorn skakade på hufvudet.
»För stor risk. Han skulle troligen bara stirra
mig i ansiktet som en främmande.»
»Det tror jag inte. För resten kunde du väl
riskera det för min skull. Jag tycker det skulle vara
så roligt att lära känna honom. Det är alltid något
så intressant med olyckliga människor.»
Mannen betraktade henne med en förvånad och
frågande blick. Och med ett litet skratt gjorde hon
sitt yttrande till ett skämt.
Men så alldeles skämt var det dock icke. Hon
var nyfiken som en kattunge på allt hvad som rörde
sig, särskildt det som rörde sig inom människobröst.
Och hvad som lofvade sensation uppväckte ofelbart
hennes lystnad. Hon var nu en gång så, den lilla
vackra, pikanta, unga frun. Och sin natur kan ingen
rå för.
Oaktadt förklaringen att hennes yttrande var
ett skämt, släppte hon heller inte ämnet utan upptog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
