Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bakom. Novell af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det från en annan ända. Det stod fast att hon ansåg
att Edvin borde närma sig doktor Arling. Han var
ju så ensam och det var ju så synd om honom. Nog
skulle han sätta värde på en visad vänlighet.
Men professorn var envis. Hon hade nästan aldrig
förr sett honom så envis som i detta fall. Han
påstod sig känna Arling alltför väl. Denne skulle
troligen missuppfatta en dylik vänlighet. Själf skulle han
aldrig förlåtit en förolämpning, och därför skulle han inte
heller tro att någon annan kunde göra det. Han skulle
misstänka att någon afsikt låg under tillmötesgåendet,
en fördel att vinna, ett planlagdt försåt , . . Ja, man
kunde inte veta hvad allt han var i stånd att räkna ut.
Och så bestämd fann fru Stålkrantz sin man i
denna hans tillbakadragenhet att hon till sist måste
resignera och åtminstone tills vidare afstå från sin
medlarroll.
Nästa morgon ville emellertid ödet, något litet
hjälpt af fru Elsas arrangeringsförmåga, att hon och
hennes man kommo till vattenkiosken för att fylla
sina glas på samma gång som Kurt Arling. Och
samma slags beställsamma öde ville också att hon
skulle råka stå alldeles bredvid honom och plötsligt
tappa sin parasoll just i det ögonblicket, då ingen var
närmare än han att taga upp den.
Naturligtvis gjorde han det också och belönades
med ett ljuft småleende.
»Tack, doktor Arling.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
