Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bakom. Novell af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg på henne något öfverraskad, ty de hade
ju aldrig blifvit presenterade för hvarann, och under
sådana omständigheter är det ju mindre vanligt att
en dam låter en herre veta att hon känner till hans
namn. Men fru Elsa log fortfarande emot honom och
nu helt skälmskt.
»Förlåt,» sade hon, »men det föreföll mig alldeles
som om vi varit bekanta. Jag har så många gånger
sett ert porträtt i tidningarna och hört så mycket talas
om er af min man, att jag tyckte jag kände er
personligen.»
»Därmed vände hon sig litet om mot professorn,
som nu observerat hvem det var hon språkade med
och stod där med en förundrad, obeslutsam och
af-vaktande min
»Så-å,» genmälde Arling, äfven han med en något
osäker min och en snabb blick på Stålkrantz. »Det
var så längesedan vi träffades, att jag knappt trodde
han kom ihåg mig »
Men då nu isen var bruten och det första ordet,
om också indirekt, fällts emellan de två männen, kunde
professorn icke motstå den ström af varma känslor,
som åsynen af den forne vännen trots allt kom att
framvälla i hans bröst. Hans ansiktsuttryck blef
plötsligt gladt och öppet.
»Nog står det väl för många ljusa minnen mellan
oss för att vi skulle kunna glömma hvarann,» sade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
