Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Erik Gustaf Boström, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hans gamla meningsfränders. Det visade han
1893 genom sin regerings anslutning till programmet
»gemensam utrikesminister, svensk eller norsk man»,
hvilket bröt med de Alinska svenska
öfverhöghets-krafven, och det visade han äfven, när han 1894
motsatte sig ropen på att åter höja spannmålstullarna.
Men tyvärr ådagalade han ock ganska snart, att han i
detta sitt handlingssätt ej leddes af några fasta och
bestämda principer eller statsmannavyer, för hvilka
han var villig att i egentlig mening insätta sin person,
utan alltför ofta lät sig bestämma af rena
räknesyn-punkter som politisk kompromissarie. Visade sig
därföre motståndet någorlunda kompakt organiseradt,
uppgaf han tyvärr alltför snart sin egna ståndpunkt
och lät sig ledas af strömmen.
När därföre landsting och hushållningssällskap
hösten 1894 satt i gång en formlig stormlöpning för
spannmålstullarnas höjande, skyndade Boström att för
att afväpna motståndet ombesörja ett påbud från k.
m:t om spannmålstullarnes höjande kort före riksdagens
öppnande. Och hvad unionsfrågan beträffade, var han
så långt ifrån att söka mildra den upphetsade
stämningen vid 1895 års riksdag, att regeringen till och
med lade händerna i kors vid de ödesdigra
åtgärderna ang. mellanrikslagens upphäfvande, som torde
gifvit första dödsstöten åt själfva unionen. Första
kammaren till behag uppoffrades utrikesministern,
grefve Lewenhaupt, för grefve Douglas, och att ej rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
