Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Erik Gustaf Boström, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utskottet, men sommaren 1891 befanns det nödvändigt på
högre ort att låta friherre Gustaf Åkerhielm med sin
statsministertaburett plikta för sin lösmynthet vis-å-vis Norge,
och till icke så liten öfverraskning blef E. G. Boström hans
eflerträdare. Mången väntade sig nu en »kampregering»,
men det visade sig snart, att ej Boström var att döma
efter stridsdagarna 1887 utan, som han sedermera en
gång yttrade sig, »såg sakerna annorlunda uppifrån än
nedifrån». Hans första handling blef att under
intrycket af 1891 års högt uppskrufvade spannmålspris
till sina hetsigare meningsfränders stora förtrytelse
genomdrifva en nedsättning af spannmålstullarna. Utan
tvifvel var detta ett led till den relativa försoning
mellan parterna, som var en nödvändig förutsättning
för hans planer om 90 dagars värnplikt i förening med
grundskatternas afskrifning.
Den planen gick ej med mindre än en »urtima»
riksdag, men denna slutade med stor majoritet med
Boströms seger. Men man begår intet våld på
sanningen genom att framhålla, att denna aldrig vunnits
utan den skarpblick i att begagna såväl enskilda
riksdagsmäns som riksdagsgruppers svagheter, Boström
förvärfvat under sitt långvariga parlamentariska lif och
att den ingalunda var att enbart skrifva å patriotismens
konto.
Boström var nu den starke mannen, som, stödd
å nationens tillit, kunde utan fara försöka sig på att
gå sin egen väg, äfven om den ej fullt sammanföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
