Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Patrik Reuterswärd, af Viktor Millqvist - Hugo Tamm, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skräck och inlade i stället nitiskt arbete för ett starkt
försvar som ett sätt att göra sådana onödiga.
Länge härskade Reuterswärd så godt som obestridt
bland sitt partis majoritet, men från medio af
1890-talet visade den med hufvudsakligt stöd från detta håll
på excellenstaburetten upphöjde E. G. Boström allt
oftare lust att trampa sina egna vägar och drog äfven
allt oftare majoriteten med sig. Reuterswärd kände sig
nog därföre ej fullt nöjd med situationen, när han
1899 af tilltagande ålder fann sig manad att draga sig
tillbaka till sitt Baggå, där han sedermera lefde ända till
sin död den 24 sistlidne augusti.
Många voro de blommor, som ströddes på hans
graf, och om också åtskilliga af dem, som härrörde
från pressen, äro att skrifva å det uppskrufvade
partinitets konto, äro nog äfven motståndarna villiga att
göra honnör för den från sin synpunkt för
fosterlandets bästa oaflåtligt stridande kämpen, som visat
sig mäktig af den ej alltför vanliga gåfvan att i denna
kamp också insätta sin person, utan tanke på egen
bekvämlighet.
Viktor Millqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
