Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Patrik Reuterswärd, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protektionismen stod ej högt i kurs å 1880-talets midt
bland dem, till hvilkas ord Första kammaren vant sig
att lyssna. Men Reuterswärd hade en till fanatism
gränsande tilltro till protektionismens förmåga att skapa
lycka och välstånd, och hvad som brast i
argumentation, ersatte han genom segt arbete samt outtröttlig
energi och offervillighet för sina idéers förverkligande.
Sedan genom en slump protektionismen 1888
kommit i högsätet, följde några år, hvarunder
Reuterswärd, stödd på den för hvarje år alltmera
konsoliderade protektionistmajoriteten i sin kammare, ägnade
all sin omsorg åt utbildande af det för honom så kära
»systemet». Hans uppträdande var mycket
patriarka-liskt oeh ogeneradt, hvarpå som exempel brukar
anföras, huru han, i fruktan för förvirring bland sina
anhängare, vid en kontraproposition en gång utropade:
»Ja, det är vi».
Tullfrågan var nu den cirkel, kring hvilken
Reuterswärds hufvudsakliga tankegång kretsade, och dem,
som härutinnan motarbetat hans idéer, hade han ej
allenast svårt att göra rättvisa utan begynte mot dem
intagas af svår animositet. Intet under därföre, att
han så småningom fullt aflägsnade sig från sin forna
jämförelsevis liberala ståndpunkt och i stället bittert
motarbetade snart sagdt allt, som utgick från dessa
liberala, hvilka utgjort kärnan i frihandelshären, först
och främst vidgad politisk och kommunal rösträtt.
Mot minsta medgifvande åt Norge hyste han panisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
