Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dig jag i dess ruin, dyster och härjad ren
Af passionernas brand, tander mitt offer än.
Första lågande kärlek!
Dig jag helgar ännu min sång.
Hvarje leende syn, hvilken med himmelsk glans
Tjusat ynglingens själ, dör i ett fjärran nu —
Och af aftonens skuggor
Tyst i dimma och natt begrafs;
Du blott lika som då glorian ännu af
Lifvets gryende sol hvilade på min verld,
Du blott lika förklarad
Strålar än mot min druckna blick.
Och du älskade! Du, som jag ej nå’nsin slöt
Till min klappande bann, du, på hvars rosenkind
Jag ej nå’nsin en enda
Sällhetsbäfvande kyss har tryckt;
Du, för hvilken jag ej röjde min känslas brand,
Ej med stammande bön, ej med en vingad suck,
Ej med blickarnes stumma
Alltförkunnande andespråk:
Hell dig! — Vare din väg blomsterbeströdd oehsäll!
Här på jorden jag ej äger en rätt till dig; —
Intet Öde har gäckat,
Intet hopp har besvikit mig.
Ej min kärlek du känt, säll i en annans famn;
Ej du anar, att städs, hög och orubbligt fast,
An dess heliga vårdeld
Lyser natten uti min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
