Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUPPIA MARITIMA.
Linn. Fl. Svec. n. t54. — cdit. Wahlenb. n. 207.
Det är otroligt lill hvilken grad hafvet göder närliggande
landj och 0111 liafsväxterna icke alltid utgöra hufvudsaken i
denna gödning, såäro de åtminstone alltid vehiklet för densamma.
Således blifva äfven de magraste hafsväxter af stor betydenhet
och ett vigtigt medel till naturens välgörande syltning. Jemte
sin sälta och sina många kräk öfverdrager hafvet all ting och
i synnerhet växterna med en viss fetma, som sedan
meddelas ät landet.
Dessa och andra för landet så välgörande omständigheter
hafva dock den följd, att hafvet i allmänhet får mindre
blommande växter. Man ror der icke bland rosor, såsom på en
blomsteräng, tillhörande den oskyldiga näckens område, utan
dess mesta växter förblifva nästan alltid under vattenytan, och
till följe deraf nödvändigt mer eller mindre ofullkomliga till
sin blomning.
Uti den naturliga ordning, som Linné kallade Inundatce,
och som nyare forskare till en del gifvit namn al
Potcimo-philce, är detta ganska tydligt. Det stora slägtet
Potamoge-ton har uti söta och lugnare vatten de slöi’sta och bäst
blommande arterna, som nagre forskare velat finna
två-lijertbladi-ge. Deremot ju mera dess arter komma nedåt hafvet, dess
mindre utbildade blifva deras blommor och i synnerhet frön,
och tillika omgifva bladen nederst såsom skidor stjelken,
likasom för att dess bättre uteliålla hafsvattnet. Säledes tyckas
dess sista aii:er likasom sylta åt här följande slägte, som ensamt
tillhör hafvet7 och af sin mindre utbildning hemtar de mesta
kännetecken.
Ruppia har således blott två-blommiga pedunkler eller
ax, blommorna nästan alldeles bara, så att blott tandningar
finnas på blomfästet (såsom kanske nägon lemning elter
blomblad), ståndareknapparna enkla och enrummige, fästade med én
punkt på baksidan, och sprickande blott mot ändarna , utan
att afgilva tydligt frömjöl, fruktämnena efter blomningen
utskjutande på hvar sitt skaft, som slutligen betydligt aflägsnar
fröet från blomfästet; fröet äggformigt, snedt, innehållande en
sort frögula, i topppen af hvilken sitter ett fröfoster, som
tyckes bestå nastan blott af lillroten likasom hos de
hjertblads-lösa växterna.
Yäxten iörändrar sig nog mycket, men detta tyckes
kunna förklaras af dess olika växtställen, utan alt man för detta
slägte behöfver mera antaga flere arter än för andra dylika
afvikande växter (såsom Zannichellia m. fl.), åtminstone icke i
norra jord-lialfvan (hemisphaeren). Man kan hos oss urskilja
iöljand« trenne artförändringar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
