Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 o.
i. Har korta pedunkler och fruktskaften endast 2 eller
3 gånger längre än frukten, livilken sednare är egentligen
ägg-formig ocli kort; bladskidorna smala. Växer någorlunda
upprätt i stilla, väl saltvatten. Den förekommer som allmännast
vid större haf, såsom allestädes vid Vesterhafvet, men inom
Östersjön nästan blott vid Gottland. Den kan anses såsom
den stadigaste stam-formen, af livilken de följande äro
likasom utdragna.
2. Är med stjelken nedliggande på den merendels
sandiga hafsbottnen, samt får mot toppen af stjelken uppdrifna
bladskidor, in- hvilka utveckla sig spiralformiga långa
blomskaft. Fruktskaften blifva flere gånger längre än sjelfva
frukten, som är snabelformigt utdragen. Denna växtform
förekommer mera sällsynt, nemligen uti trånga liafssund, der vattnet
strömmar fram och tillbaka samt ofta höjer och sänker sig,
men icke är utsatt för någon sjögång, t. ex. vid Landskrona
inom Gråen. Sådana omständigheter synas Vara orsaken till
växtens olikhet. Bladskidornas utvidgning kan stundom sluta sig
med tunna hörn, (men sådana bestämda bladöron, som
föreställas i Pieichenbach icon. t. 174. f. 307. liafva icke
förekommit oss, och torde således vara öfverdrifna).
3. Är till alla delar den smalaste och finaste formen med
slankigt framåt vettande blad, men med blomskaft, som ofta kasta
sig tillbaka, långa fruktskaft och ganska sneda, likasom
hopfallna , frukter. Man finner den uti det minst salta vattnet, vid
Östergötblands och Södermanlands stränder, der den utgör
Ruppians gräns mot norden. Det synes ingen tvifvel, att den
är likasom utmärglad af brist på nog egentligt liafsvatten, och
alldeles att jemlikna med den finaste formen af Zannichellia,
som också bildas af sådana omständigheter.
Dessa trcnne former oammanflyta i naturen så, att vi
icke kunna tvifla, att de tillhöra en enda art.
Vid Vestérhafvet är den första formen så allmän och så
öfverdragen af hafsslem och hafskräk, att man lätt finner den
mycket bidraga till den hafsgödning, som i början af denna
nummer blifvit antydd.
Tab. fig. 1. den första ofvannamnde artförändringen, med b. dess
frukt. — 2. andra artförändringen, tagen ur sundet vid Landskrona, d.
dess blom-ax, sedt från sidan. e. detsamma sl vändt, att ena blomman
ses midtföre. f. detsamma, sedan ban-knapparna blifvit borttagna,
sedt från sidan. g. en knapp, sedd frln vidlästningssidan. h.
densammes ena rum, uppsprunget vid ändarna, i. frö, skuret efter
längden. k. blottade frögulan med plsittande fröfoster. — 3. tredje
förändringen från Mörjevik i Östergöthland. m. dess frö, (Denna formen
kallas R. rettcilaia Reichtnbach icon. f, 306.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
