Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SONCHUS Alpinus.
iFjäll-Mjölklistel. I Medelpad Mjölkstut. I Jemtland Tor t,
’Torta.
Blomklasen enkel, sträfhårig; med smala skärmar
både under och på blomskaften. Bladen vid
fästet pilformige, deruppom lyrtaggade, och öfverst
med en mycket stor trehörnig änd-flik.
Linn. Fl. Svec. n, 689. — edit. Wahlenb. 11. 857.
ÄC j ölktistel-slägtet {Sonchus) har bland alla i högsta grad
sin Naturliga Ordnings, de Halfblomstrige växternas
(Semiflosculosarum), egenskaper. Det kan gifva en så
mycket ymnigare mjölksaft som örten är mycket stor och yfvig,
samt derigenom snarare förtjent namnet Tistel än genom sin
taggighet, som i betydlig grad tillkommer endast en förändring
af den allmännaste och i odlingar mest närgångna arten (S.
oleraceus). I sammanhang med örtens ymniga mjölk hafva
också fröen ett alldeles hårfint fjun, som likt en fin
hårpensel utgår alldeles omedelbart ur sjelfva toppen af fröet (utan
något tecken till skaft). Blomfodret består af spånlikt öfver
hvarandra liggande olikt långa fjäll, hvaraf de kortare nederst
liggande bidraga att der göra blomfodret tjockare eller gifva
det en äggformig skapnad. Uti denna sista egenskap
ölver-ensstämmer slägtet med Hieracium, hvartill i synnerhet
närvarande art af någon författare blifvit förd; men när man har
afseende på hela växtens ofvananförda natur, så kan detta icke
billiga», utan blir ett nytt bevis, huru mycket ett för stort
förtroende till vissa skarpa af blott en enda del tagna
kännetecken kan föra ifrån det naturliga.
De mest mjölkförande slägterna i Ordningen (såsom
Tra-gopogon, Lactuca, Sonchus) hafva också, det egna, att de
innefatta så väl blå- som gul-blomstrige arter j då deremot de
mindre mjölkförande och torrare slägterna, i synnerhet
Hiera-ciiun, ehuru mycket större, förete blott gulblomstrige arter.
Af alla i högre grad mjölkgifvande slägten är närvarande
Mjölktistelslägte det enda, som i Sverige har både gula
och blå arter. Det synnerligaste tyckes vara,,att de gula
arterna forekomma blott i de mildare landsorterna, de blå
deremot endast i de kallaste och nordligaste trakterna. Det
synes härigenom bekräftas, hvad som ofvanför anfördes, att vår
högsta nord är gynnande för den blå färgen. Framför sin
närmaste siägtinge {S. sibiricus) är denna arten mycket
utmärkt med sina bredflikige blad och i allmänhet ansenliga,
stundom manshöga växt.
I allmänhet förenar denna arten en särdeles storlek och
fyllighet med utmärkt vekhet och mildhet, en egenskap som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
