Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ånnu inom det stora 5<iZ»’/-slägtet finnas betydliga olikheter i
anseende till dessa delarnas förhållande i längd. Det är tydligt, att på
de arter der öfre läppen är kort, så blir öfre armen af ståndarnes
ba-lancer afvenså,och denna aldelning förekommer mest i de varmaste
länder samt kallades hos de gamle egentligast Salvia. Deremot, i
samma mån som öfre läppen blir längre, så tilltaga också nämnde
ba-lancers Ö’re arm i längd, hvilket utgjotde slågtet Selar ta, som mera
tillhör nordliga länder. Denna egenhet synes till och med hinna sin
högsta grad hos vår nordligaste art, som har balancernas öfre ända
till åtta gånger längre än den nedre och i sammanhang dermed så
makalöst lång och smal Öfverläpp. Derjemte bibehåller blomfodrets
öfverläpp sin tretandning i spetsen, livilken hos sydligare arter ofta på
olika sätt förloras.
Då söderns arter just icke äga de mest utmäikta blommorna, kan
detta i någon mån synas härröra deraf, att hos dessa den setheriska
oljan deremot som ymnigast utvecklas i bladen och med densamma
sjellva bladen samt de delar som mera höra till Örtståndet. Der
blif-va således dessa växter sl nyttiga, att de sägas lått namn af frälsa
{Salvia a salvando). Mot norden aftager detta, men deremot blir
blomman mera synnerligen utvecklad. Detta gäller särskildt om
närvarande arts förändringar. I hela södra Europa till och med Tyroln
är den mera småblommig; i norra Tyskland utvecklar den större
blommor och hos oss synes den vara som mest storbloinmande (som vid
jemförelse af vår figur med t.ex. Kopps Flora Matava kan skönjas), lik
dessa alpväxter, som med sin storb lommighet ersät t a mången annan brist.
På södra sidan om Östersjön är denna växt temligen ymnig, men
det synes som skulle detta vara dess rätta nordliga grans, ty den
förekommer hvarken i Danmark egentligen så kalladt eller i Skåne eller
dylika orter. I England är den icke funnen norrom Bedlordshir, och
den synra således höra till de växter, hvilkas gräns sänker sig mot
vester och deremot höjer sig eller stiger längre mot norden med
ö-stra ändan, som är vänd mot vår continent. Det blir derlöre kanske
mindre besynnerligt, att man återfinner den sedan norr om nämnde
gräns endast i det inre af Upland på öfre Sveriges största slätt vid
Upsala och der norr om ända till Wendel. Vid Upsala, öster om
staden, är den så sparsam att (öga mer än några exemplar
årligen erbållas. Yid Högstabro har man icke funnit den sedan Celsii
tid. D eremot uti Wendel, hvarest en börjande skogaktig
inneslutenhet förenar sig med slättlandsnaturen och gör solen dessmer på vissa
ställen verkande, der växer den ganska ymnigt eller tuseudefallt vid
Grytby uti flere hagar, och vid K.arby ehuru der sparsammare. Den
håller sig uti humlegårdar (likväl utom humlan), uti kallhagar framfor
ladväggar, men allt på södra sluttningarna af den sandås, hvilken
genomstryker landet. Der får den grenig stjelk och flere mer än fots
långa präktigt himmelsblå blom-ax, ju större dess ljusare och klarare till
färgen, så Ivsande att hela gräsmarken synes öfverdragen af en blå
färg , som från landsvägen tilldrager sig uppmärksamheten mycket mer
än af någon annan blomma. I mindre frodigt tillstånd falla
blommorna mera i violett, af hvilken färgs utveckling i naturen verkligen «len
skönasto azur uppstår. I södra Europa synes blommans färg draga till
och med i rödt. Den blommar på nämnde ställen i Upland under sjelfva
midsommaren, då den i sydligare orter kommer sednare eller i Juli.
Tab. är ritad vid Upsala; men med så stora blommor, som på da
greuiga stånden i Wendel. a. ett mindre stånd , på hvars öfre del
äfven hårigheten är något betecknad, men på blommorna i synnerhet
öfre läppen har man icke kunnat utsätta den fina körtelbärande
hårigheten. b. blomfoder med pistill och en del af nedre läppen, hvarpå
ståndaresträngarna äro fästade, som uppbära de tvänne ba/ancerna. c.
dessa ståndare-sliängar med sina balancer särskildt. d. nedra ändan
af ena balancen. e. ståndarne ur en outvecklad blomm» uppskuren i
öfre läppen, så att man uppifrån och framifrån »er, huru tomma
uppsprungna hölsorna eller nedra befruktningsstofts-rummen aro med
hörnot förenade uti en gemensam körtel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
