Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare, äger också breda rotskottsblad, livilka således desto
lättare öfvergå i stjelkblad, bvarlöre också dessa rotskott
lättare 1’örvandlas i strån och stråen blifva kulliggande samt
rotslående, så alt hela afdelningen kunde kallas stolonifera,
ehuru detta namn egentligast tillkommer den art, som i högsta
grad har denna egenskap. Till följe häraf blir denna
afdel-niiigs arter utal* ojemförligt större betydenhet för boskapen i
synnerhet såsom bete.
Till denna sednare afdelningen liörer det här föreställda
gräset, ehuru man verkligen icke kunnat förmoda det i
anseende till brist på kringliggande jrolskott och den fullkomliga
närvaron af borst i hela blomvippan. Detta är också
orsaken , hvarföre Linnés A. rubra blifvit så tvifvelaktig •, men då
man vid Lappska elfstränderna jemför detta här aftecknade
gräs med beskrifningen i Lappska Floran, så synes all tvekan
försvinna. Det tyckes underligt, att detsamma i högsta
norden blifver .som mest borstbärande och derföre äfven som
mest rödt samt framför alla andra fortjenande Linnés gifna
namn; emedlertid kan visst detta förklaras för en följd dels
af sommarsolens beständiga närvaro dels af det mindre
fro-dandet i rotskott, som det kalla fjällvattnet förorsakar. Man
kan från detta, gräsets egentligaste, hemvist följa det till våra
kalla skogskärr, der det i synnerhet efter utdikning och
skogens större aflägsnande frodas i rotskott och kulliggande strå
med förlorande af borsten så som den är föreställd på Sv. B.
t. 581. Mera underligt kan det synas, att man har allt skäl
antaga såsom en förändring häraf den lilla form, som finnes
allmänt på Uplands slätters sandåsar och klippor, och hvilken
blir så rak samt kort äfven till blomningen, att Linné tog den
för en egen art under namn af A. -pumila. Men då vi
be-sinne, att på dessa slättlands ryggar också finnas sjelfva
Lappska fjällarnas mossar, så kan allt detta förvandlas från en
besynnerlighet till en skön öfverenstämmelse.
Man har trott sig här böra gifva en figur på denna artens
ursprungliga Linnaeiska form, ehuru en annan figur på den
mera vanliga formen {A. vulgaris) förut är lemnad. Dessa
båda kunna äftfen tjena, att gifva något begrepp om, huru
mycket vissa arter kunna förändra sig, så att man svårligen af en
enda figur, den må vara huru som hälst vald, kan få något
begrepp om deras olika tillstånd. Den här gifna figuren är
gjord efter ett öfverblommadt stånd, som väl visar
blomvipps-grenarnas utspärrning, men icke så väl huru smågrenarne
under blomningen spärra från hvarandra. Derföre synes också
icke på fig. c. den inre kronvalveln, som efter blomningen
indrages inom det yttre skalet.
Fig. är på nu nämnda sätt väl ritad af Herr Laestadius i Piteå
Lappmark, b. gren af vippan, förstorad, c. blomkronskal med borst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
