Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTHERICUM ramosum.
Bladen jemnbredt afsmalnande. Stängeln med grenig
blomning eller vippa. Blomkronan platt
utspärrande , kortare än pistillen.
Linn. FJ. Sv. n. 289. ed. Wahlenb. n. 35g.
Sedan den egentliga Sand-Liljan (Anthericum Liliago)
blef gifven i Sv. B. t. 4o3. sådan som den allmänt
förekommer odlad i trägårdarna, har den vildtväxande tillräckligen
blifvit återfunnen på östra sidan af Skåne, der också en ny
ritning deraf blifvit gjord, ehuru man haft betänkande vid att
använda den i Sv. B. åtminstone så länge som så många
andra växter alldeles återstå. Emedlertid torde man få
tillkän-nagifva , att det afritade bladet på nämnde tabel är i
enlighet med den odlade växten allt för groft eller nära
halftum-bredt, och att deremot emellan den vildt växande Sandliljans
och den här gifna arlens blad i vilda tillståndet är till bredd och
ctorlek föga skillnad. Huruvida den nämnde odlade växten är
en artförändring från sydligare länder eller om vår vilda
Sandlilja i trägårdarne får lika breda blad, måste vi lemna
oaf-gjordt; men det är åtminstone visst, alt A. ramosum icke
genom odling blir mera bredbladig, utan alltid har endast
hälften så breda blad som den odlade A. Liliago. Föröfrigt får
man anmärka, att uti trägårdarna förekommer ibland en på
visst sätt grenig artförändring af den odlade Sand-Liljan,
«ora då har grenarna utgående längre ned på stängeln eller
närmare roten liksom mera närmande till flere stänglar*, och
denna bör icke förblandas med närvarande art, som knappt
förekommer odlad, om icke införd uti någon Botanisk trägård.
Yanan vid den odlade greniga förändringen af A. Liliago
synes hafva förledt sjelfva Linné, att i Skånska Resan taga mist®
och s. 257. uppgifva A. ramosum vid Wiks fiskeläger, der
verkligen ingen annan än A. Liliago finnes. Detta har
älven bidragit att man trott A. Liliago i Skåne vara rarare än
den verkligen är.
Då således ingen bestämd skiljaktighet ligger uti
bladformen och icke heller i blotta grenigheten, så bör man gifva
akt på att hos närvarande art grenigheten börjar liÖgre upp,
så att en mera pauiculerad blomning uppstår, hvarmed också
förenas endast hälften så stora blommor, hvilkas yttre
kronblad äro i alla afseenden mindre, merendels femnervige, och de
inre mera oyalformige, nära medellinien blott trenervige (då
alla deremot på A. Liliago äro nästan lika stora och mera
jeinbredt aflånga samt lika distinet trenervige). Uti dessa
blommor blir i synnerhet pistillen jemförelsevis med kronbladen
längre. Alt densamma omsider nedböjes anse vi såsom
gemen-»amt för både arterue. Slutligen får den greniga arten i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
