Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manliang med sina mindre blommor också hälften mindre
fiö-lius knappt större än pepparkorn, af mera klotrund form med
en liten spets, då de hos A. JLiliago hafva den storlek och
ägglika skapnad, som på tabellen 4o3 är föreställd. Det är
just de särdeles i vilda tillståndet så utmärkt större och färre
blommorna närmare toppen på den utmärkt smala och veka
stängeln, som ger A. Liliago sitt särdeles liljelika utseende*
livaremot den riktigt greniga arten har en mera stadig och
vanlig örts ställning.
Dessa tvenne nu jemförda arter hafva också sin något
olika växningsort. Den greniga eller mindre arten förekommer
ensam på Gottlands och Ölands öfvergångskalk och kunde
således kallas Kalk-Lilja; då deremot Sand-Liljan egentligen
tillhör den sandigaste östra hafs-vallen af Skåne, som olta är
underbäddad af mera kritaktig bildning. Vid inre kanten af
denna Skånska region synes den greniga åter blifva ymnigare,
der äfven underlag af öfvergångskalk icke alldeles saknas.
Ännu längre mot vester finnes samma art ensamt på
Jonsknu-den vid Kongsberg i Norrige, livilken med stor torrhet
förenar någon yngre bildning. Deremot fela båda arterna å
alla Britanniska öarna, livilka visst icke sakna samma
bergsbildning, men äga så stor fuktighet i luftkretsen, att deras
u-teblifvande deraf synes förorsakad. Detta förekommer så
mycket vissare som de äro rätt allmänna på Europas egentliga
continent, der på Alperna A. Liliago högst uppstiger, som det
kan synas för att njuta den friare liksom slättlandssol, som
der herrskar.
I anseende till blomningstiden synes den rätta Sand-Liljan
vara något tidigare, men i synnerhet snarare öfverblommande,
än den med sina flere grenar småningom sig utvecklande A.
ramosum. Båda hafva förekommit mig såsom tidigare på den
torra och magra vilda marken än i odlade tillståndet; i
synnerhet blir A. ramosum genom längre odling i tung och fet
trä-gårdsjord mycket sednare. Således upplaga de såsom flere
liljeväxter utan bestämd lök-rot den mera framlidne sommaren
från solståndet till sädesskörden, då vårens egentliga
Lökväxter redan gömt sig i jorden och de färre arter som tillhöra
hösten ännu på långt när icke hunnit visa sig. De nu
ifrågavarande Liljelika arterna intaga alltså sin egna plats såsom prydnader.
Deras smala, men ändock icke krypande, rot försedd med endast
sparsamt utgående gröfre rottrådar synes just egnad för attgifva blomning
under den torraste årstiden och i clen torraste jordmån. Deremot
kan denna roibildnmg icke lofva någon sådan egentlig nytta, som
mera LÖkartade växter, utan man vet blott att deras blad ätas i
synnerhet af får och äfven något af getter, hvilka båda dinrslag dels fordra
sådana vnxter, som tillhöra de torrasle marker, dels bäst fördraga dem,
som må hända icke sakna all lökaktig skärpa.
Tab. är tecknad vid Degcberga i Skåne vid midsommarstiden efter
ett stånd, som då började att blomma, hvarföre äfven frukten kommit
att saknas. Att ofvannämnde blommornas nervatur icke är antydd på
figuren, kan löga anses för någon brist; ty den är ganska omärklig på
friska kronblad och blir först efter lorkningfn lätt att iakttaga,
hyil-ket så väl med blommor i allmänhet som blad är händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
