Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINGVICULA alpina.
Fjällens Fet-ört.
Blotnsporren conisk, tillbakaböjd, kortare än
blomläppens flikar. Fröhuset tillspetsadt.
Linn. Fl. Svec. n. a6. Lapp. n. 12. t. 12. f. 3. Wahlenb. Fl. Sv.
n. a3. Reichenf). icon. t. 81. f. 166. (och såsom artförändringar
äf-ven 167. och 168,).
Till ersättning för den brist på allmän slägt - bestämmelse i
som vid detta slägtets förnämsta art, Allmänna Fetörten/
P. vulgaris, i Sv. Bot. n. 56., kan anmärkas, torde man här
lä anföra, att slägtet har en sporrformig blomkrona, som
framtill delas i tvänne läppar, af hvilka den öfre är två-flikig, den
nedre treflikig. På öfre sidan af denna blomkrona är fästadt
ett blomfoder, som i ännu högre grad är tvåläppigt, men så
att tvärtom öfre läppen blir treflikig, den nedre tvåflikig.
Från detta å öfre sidan varande blomfäste liksom ned- eller
inskjuta fröredningsdelarne i blomman på det sättet, att pistillen
blir uppom eller längre fram och de tvänne ståndarne nedom eller
bakom, liksom understödjande den förra med sina krökta
strängar, hvilka slutas med en i deras utvidgade, nästan
sköldfor-miga, ända på inre sidan insänkt frömjöls-knapp. Fröhuset
bildar sig inom blommans hinnor merendels något snedt, och
öppnar sig slutligen till hälften med två flikar eller skal, inom
hvilka finnes ett enda rum, som midt uti sig äger ett fritt
fröfäste, från allmänna fästet upphöjt genom ett verkligt skaft,
som gör att det kommer riktigt midt i fröhus-rammet och
blir i möjligaste grad fristående. Detta fruktens förhallande
närmar slägtp* till Rotacece, men blomman lörer det till
Per-sonatce. Hvar blomma sitter på sitt egna skaft, som
uppkommer Irån roten emellan en krets eller ros af blad, hvilka äro
mer eller mindre tungformige, oskaftade, med in- eller
upp-åtböjda kanter och derinom eller på öfre sidan smörjiga utaf
en mängd liksom fetma utsilande papiller, hvaraf slägtnamnet.
Roten synes alltid vara flerårig, fästad i fuktig jord, som
tyckes vara så pass nödvändig, att efter den torra sommaren
1826 knappt någon blomma af den allmänna arten kunde
påfinnas. Derföre håller den allmänna Fetörten sig mest i
skogstrakter, uppom hvilka i egentliga bergs- eller fjällbygder
tillkomma några ovanligare arter, som nu, så vida de tillhöra
vår Flora, skola framställas.
Uti norden finnas blott tvänne medarter bredvid
Allmänna Fetörten, hvilka intaga hvar sin motsatta sida om
huf-vudarten och utbilda sig der i högsta grad, liksom skulle
detta sparsamhetens land mest egna sig för motsatta
ytterligheter. Den första har nämligen de mest vidöppna
blommorna, den längsta frukten, växer på de högsta ställen och
blommar först med snöens färg, då hos den sista allt detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
