Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skidorne jemnsmala, nästan platta, längre än sina
skaft. Kronbladen större än blomfodret. Stjelkarne
uppstigande. Bladen pennformige: småbladen på
de öfre nästan jemnsmala, sågade.
Linn. Fl. Sr. n, 5q4. (Sisymbrium). ed. Wahlenb. n. 746.
.A-nledtiingen till denna arts anförande i denna ordning är
dels den utmärkt korta stylen, som närmar sig till
föregåendes , dels bar mau trott den långa skidan kunna anföras såsom
första afvikningen innan de allt för korta komma. Förofrigt
synes denna intet förvandt med föregående utan fast mera med
följande art. Den börjar raden af dem, som hafva flerårig
rot och i sammanhang dermed större blommor, med kronblad
dubbelt större än det äfvenledes gula blomfodret, och framför
allt ganska svag frösättning. Kanske äro dessa de smalaste
skidorna i hela slägtet också de, som gifva minst mogna frön
eller liksoin blifva förtvinade, ofta oordentligt krökta och
sällan öppnande sig. I sammanhang härmed är hela växten
utmärkt spenslig, med blad utan alla kanter eller utan öron på
bladskaften särdeles den nedre delen. På den hårda stjelkens
nedre del upptäcker man en skarphet, som icke är ovanlig hos
sandväxter. Roten synes på det sättet vara mycket liflig, att
den särdeles stiger i sanden eller gruset och ger nya stjelkar
från sidan af de gamle (så som tabellen föreställer), utan att
der visa någon knölighet såsom på de följande tvänne arterne.
Denna art blef först uppgifven såsom Skånsk, utan att
Linné synes hafva fästat mycken uppmärksamhet dervid. Man
var derföre Oviss om densamma tills man vid Mälarn påfann
en växt, som icke kan vara någon annan, och fick tillfälle att
nogare lära känna densamma. Det är dock blott vid några få
hamnar eller utlastningsplatser vid nämnde sjö, som man
hittills veterligen funnit den, så att en tillfällig hitkomst från
sydligare orter väl synes aiöjlig, så mycket mera som den håller
sig endast i sjelfva strandgruset eller dess sand. Aldrabäst är
den funnen vid Strömsholms-canalens utlopp; sämre eller
nederst med något knölaktig rot förekommer den vid Skokloster.
Ehuru den således väl växer i stundom torrare men i
synnerhet magrare jordmån än de andra arterne, så är den dock långt
ifrån att hos oss förtjena namnet sylvestre, som den synes
halva fått i sydligare länder, der den må hända oftare aflägsnar
sig så mycket från vattendragen, att den kan hinna de på
hög-läntare ställen belägna skogarna. Man skall hafva funnit den
åt södern ända sill Nya Holland, ehuru icke veterligen under
linien såsom föregående art. Det vore då icke underligt om
den blifvit så utmagrad af torkan, att den kan förekomma oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
