Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NASTURTIUM amphibium.
Vatten -Rättika.
Skidorne nästan klotformige, korta såsom stylen.
Kronbladm större än blomfodret. Stjelkarne uppblåsta.
Bladen öfverst utan alla Öron, litet inskurne; de
nedre under vattnet kammlika, öfver vattnet
lyr-formige.
Linn. Fl. Sv. n. 5g5. (Sisymbrium). ed. Wahlenb. n. 748.
Hahne-man Apoth. Lex. 2, p. 3oo. (Raphani aquatici radix). Graumiill. Med.
Jiot. 4. p. 38.
TT „ ~
X rån de föregående mer och mindre fullkomligt frösättande
arterna får man slutligen komma till den, som minst af alla
sätter frö, men deremot aldramest utbildar sig i rot och nedre
delar. Man har sett, att redan den förra arten har en liten
grandknöl och några dylika tillämningar på den nedliggande
stjelken; hvilket allt utbildar sig hos denna i mångfaldigt
större grad. Rotknölen är i synnerhet om våren icke allenast tjock
som en tumme, utan den delar sig också liksom i llere ben
eller fötter (och afsmalnar icke i blott en rotspindel, för hvars
tilltjockning den då kunnat anses, såsom på den föregående).
Denna rättika lär er vara uppkommen af de sidoknölar, som på
stjelken vid -j* bilda sig och som sedan om hösten utväxa med
sådana stora rättiklika blad, som vid i. äro något betecknade. Sedan
dessa om hösten stått så pass upp i luften att dylika blad på
dem kunnat växa, så synas de dels om vintern draga sig
längre ned i dyen, hvilket väl kan ske genom någon förkortning
af de nedgående grenarna, dels i synnerhet om våren
öfver-täckas af det uppstigna vattnet och då uppskjuta sådana
stjel-kar, som bli uppåt allt mer och mer ihåliga samt försedda med
sådana blad, som kunna liknas vid simfenor så väl till form
som troligen också bestämmelse att ge stjelken hållning i
vattnet. Vid den således upphunna vattenytan får stjelken sin
största ihålighet eller uppblåsning, från hvilket uppehållningsställe
växten nu grundar sitt uppskjutande af egentlig
frÖredningsbä-rande stjelk upp i sjelfva luften. Denna luitstjelk afsmalnar
åter allt mer och mer, dock så småningom, att också luftens
fclad blifva fastade blott på ena sidan, utan att bjuda till på
något sätt omfatta den ännu 110g tjocka stjelken. Omsider
kommer växten således till blomning merendels stödd emellan den
mörka Kolhvassen (Scirpus lacus tr is), ibland hvilk en dess
nästan dubbelt större blommor än på någon af de förra arter-*’
na af liflig gul färg bli desto märkligare. Men slutligen blir
frukten, det obetydligaste af allt, i anseende till uppblåsning
så förkortad, att man i hast snarare skulle tro sig hafva en
art af slägtet Myagrum bland de kortskidade växterna
(Silicu-losce) än en långskidig (Siliquosa). Den har derföre äfven
verkligen bli f vi t kallad både Myagrum aquaticum Lamark och Ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
