Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMINIUM Monorchis.
Gottland Desmansknopp. Roslagen Honing3blomma.
Linn. FI, Sv. n. 810. (under slägtot Ophrys) ed. Wahlenb. n, 988.
Ehuru växternas namn borde vara lika beständiga som
sjelf-va växterna, så liänder dock att de för olika systematiska
af-seendens skull flere gånger ombytas. Dervid är det sällan som
gamla en gång och för lång tid allmänt förkastade namn åter
antagas, såsom är händelsen med närvarande växt. De gamle
växtsamlare gåfvo tidigt akt på, att den har blott en rotknöl,
hvaraf namnet Monorchis, hvilket namn sedan beständigt fatt
beteckna arten, men ansets af språkgrunders skull otjenligt
att tilläggas något slägte. Derlöx’e, då Linné redan uiti sin
Lappska Flora ansåg denna växt för att utgöra ett eget
systematiskt slägte, fick den namnet Herminium, hvilket
bibehölls till dess de specifica namnen påfunnos och med dem
vetenskapen fick sitt rätta förnyade utseende. Dervid synes
Linné halva föresatt sig, att häldre antaga för fa än for många
slägten, och således blef äfven slägtet Herminium indraget
under slägtet Ophiys, hvilket slägte liksom gjordes till en
samlingsplats för allt det som svårligen lät bestämma sig såsom
e-get. Det egna slägtnamnet (Herminium) försvann derföre åter,
och många reformer skedde, utan att man tyckte sig hafva
detsamma af noden. Först i sednaste åren, sedan man funnit
huru en systamatisk växtkännedom i Linnaeisk anda kan
förenas med physiologisk kunskap om växterna, har denna
besynnerliga växt tilldragit sig ny uppmärksamhet.
Den besynnerliga egenskapen, som gifvit anledning till
växtens äldsta namn, att nämligen egentligast blott en rotknöl finnes,
är vei’kligen bekräftad såsom beständig. Endast efter blomningen,
då det gamla ståndet skall förgå, utskjuter det ur stjelkens
nedersta led rot-trådar, af hvilka den ena på ändan bildar en ny knöl,
som icke lärer bli utväxt förr än det gamla ståndet är
borttor-kadt, och då synes först bilda små plantor, som behöfva växa
ett eller annat år för att bli stjclkbärande. Det synes
således vara stor skillnad mellan denna och de egentligen
två-knölige Orchiderne, äfven dem som i varmare climater hafva
skaftade knölar, hvilka detta oaktadt äro lika samtidiga som på
våra arter. Detta hastiga öfverflyttande af allt näringsämne
från detta årets knöl till det nästföljandes äger icke rum hos
den nu i fråga varande växten, utan största delen af knölens
kraft synes kunna öfvergå i en mera välluktande och saftig
blomma än dess närmaste slägtingar äger. Man kan nästan
tycka, att de inre kronbladen af saftighet bli bredare vid basen
och skjuta längre ut än de yttre (nästan såsom de inre
slåndare-strängarne på vissa Liljeväxter), samt ännu mer, att
blomläppen vid basen blir kupig och innerst far en liten grön pos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
