Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUMEX MARITIMUS.
Frojkalen med jemnbreda korn och två vinklar å
hvar sida, utgående i borstlika spetsar längre än
sjelfva skalen. Froredningskramarna
sammanförda. Bladen ganska vågige, jemnsmala.
Linn* Fl. Sv. n. 3x5, ed. Wahlenb. n, 5g5, Fries Nov. ed. 2.
p. 95.
JQjnligt det Naturliga Blomningssystemet, sådant som det nu
i synnerhet af Decandolle framställes, blifva flere bland
de blomkronslösa växterna {Plantae Apetalce) ansedda såsom
dicliuiska än fornt; och man torde deraf få anledning att
äf-ven betrackta de dicliniska éller dioica Rumices såsom de
förnämsta i slägtet, så mycket mera som de mest förtjena
namn af Syror, och mest närma sig till de utan tvifvel
inera utbildade Pihea. Man torde äfven kunna anse dem för
att näst efter de sistnämnde mest tillhöra en djupare
continent, eller minst egna sig att blifva egentliga hafsväxter
{plan-tce maritimcéy De samma hafva äfven de mest kornfria
valv-lerna [ty den tvärfåll, som finnes hos A.cetosa är just något
motsatt mot egentliga longitndinelt i mellan - nerven bildade
korn {granula)\ och äro tillika mest ådrige samt således mest
utan sådan ner va tur, som utgår i tandningar på kanterna. Ju
mera de nästföljande, egentligen så kallade Lapatha, hafva
breda blad, dess mera synas frövalvlerna till form och
beskaffenhet likna de samma; men deremot ju mera <le bli
smalbladiga, dess mera egenhet synes hos frövalvlerna
uppstå, så att ett visst motvägande i bildning torde kunna
anmärkas, hvilket egentligen vill säga, att det som felas hos ena
delen ersättes eller utväxer dess mer i den andra. Detta
torde vara som märkligast hos den här föréställta arten. Dess
blad äro nemligen de mest smala, liknade vid Luteolans, och
derjemte de mest krusige eller rättare vågige, som kommer
deraf, att de mer än alla andra arters få en longitudinel
ner-vatur, som utesluter alla tandningar eller dylikt i kanterna.’
Liksom till ersättande af denna brist på tvärribbor i bladen
få deremot fröskalen de mest utbildade sido-utskott, som utlöpa
i de färsta och längsta borstlika tandningar som man känner
i slägtet. Tillika är kornet liksom förlängdt efter en större
del af mellannerven.
Detta allt kan äfven synas gifva hela växten ett visst
hafslikt utseende. Det är icke ovanligt, att ju mera
Cheno-podia och Atriplices vid hafvet blifva smalbladige, dess
mera frodas deras fröbetäckning. Hos vår närvarande växt kan
man i de gula långborstade fröskalens sammangyttringar, som
finnas i strandens Tångbäddar, se någon hastig likhet med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
