Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIFOLIUM FRAGIFERUIVr.
Blomfodren åtskiljda af fästets fjäll, slutligen
uppblåsta och ofvantill hinnaktige samt finhårige, med
de öfre tändren starkt nedböjda- Svifibladen
om-vändt äggformige, urnjupne. Bladskarmen
skidlor-mige. Stjelkarne krypande.
Linn. FU Svec. n. 670. ed. Wahlenb, n. 833.
1Ö f v e r- slägtet synes nastani alla språk halva fått sitt
namn af bladen, icke allenast för deras utmärkta
sammansättning , utan också derföre att de utgöra växtens vigligaste eller
mest mustiga, innehållsrika del. DeremoL och fördenskull
blifva också fröen snart sagt de obetydligaste i hela dassen,
försedda med en ännu obetydligare fröbalja. Till vidare skygcl
tjenar då ibland den qvarsittande blomkronan, som i
synnerhet är händelsen hos arter med mera än ett frö; men
oftast blir blomfodret den del, som med fröet något tilltager i
storlek och tjenar till dess beskyddande. Detta sker då på
två sätt? autingen tilltjocknar det tätbåriga blomfodret och
bildar en mer eller mindre .upptill sammandragen urceolus eller
irnia omkring det ensamna fröet, hvilken utriculus förenas
i lipfvud, som någorlunda liknar en liarlot, hvaraf namnet
för afdelningen Lagopoda, 1 hvilken den sednast anförda T.
striatum Sv. Bot. n. 616. är en utmärkt art-, heller också
utsväller blomlodret blott på öfre sidan till en blåsa eller
blåse-likt livalf öfver fröet, som då utgör afdelningen Vesicaria
eller Blåseklöfver. Detta uppsvällande kan icke ske ulan
att blornfodrets öfre tänder komma i kors med de nedre nästan
som en sax, hvaraf öppningen snart nedtrj^ckes och tillslutes, och
derigenom den alltid hos dessa arter oansenliga blomkronan liksom
ainypes eller försvinner samt blomfoder-blåsorna bilda hela
frö-liufvudet. I södra Europa särdeles vid Medelhafvet, äro dessa
Väplingarnas blåshufvudeR mindre, men ofta desto mer
ludd-na; den nordligaste arten deremot får de största och glattaste
blåshufvena som liknats vid Smultron, ehuru långt större än
dessa barens vanliga sorter, och detta är då vår närvarande
såkallade Smultrons kl öfver (1. fragiferwri). Såsom
orsak till det nu anförda geographiska förhållandet torde
kunna anföras, att de sydligare arterna mest äro ettåriga växter,
som under dessa ländernas regntid eller vinter mest fullända
sin frösättning och således icke behöfva skygd för annat än
må hända hastigare solinverkan; då deremot denna mot
norden längst gående arten måste vara beredd på en verklig
sommarvärmes uthärdande och derfore behöfver den största
blå-san af alla.
Smultron-klöfvern är af ofvanantydda anledningar
såsom den mest storblåsiga också den till blomman oansenji-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
