Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bladen alla jemnsmala, finiillige. Stjelkarne enkla,
nästan trådformige, axbärande.
Willdenow Spec, Pl. 3. p. 1888. Wahlenb. FJ. Sv. n. gi4.
Under Sv. Bot. n. 658 — 661. är slägtet Gnaphalium
om-talt, i synnerhet till sina gränsor eller de arter, som sta
bredvid dem dels såsom det ansågs inom dem (G. arenarium)
dels utom de samma (Filago). Här följer nu en art, som
väl står närmare intill de sednare eller uti en afdelning, som
derföre blifvit kallad Filaginoidea, ehuru skillnaden från
egentliga Filagines är betydligt stor, och egenheten deral
större än man med ett sådant namn betecknat.
Från de egentligaste med riktigt glänsande och squarrösa
blomfoderfjäll försedda Gnaphalia, kommer man hos oss
tydligen till de tvåbyggare- (’dioina) arterna, hvilka hafva
hannblommorna försedda med fjäll, som i någorlunda grad
hafva dylik beskaffenhet, men honblommornas fjäll äro långt
mera närmande sig åt Filagines; och det ar synnerligt, att
till den nordligaste af dessa arter, har man icke funnit
annat än lion-stånd, såsom ensamt förenbara med högsta
norden. Än mera till blomfodrets beskaffenhet närmande sig åfe
Filagines, kan man anse de avter vara, ibland hvilka
närvarande hörer, i det att fjällen ligga ganska tätt tryckta
intill hvarandra och äro utan all glans, fast mera af en brun
färg, som synes utesluta all sådan. Men det som mest
skiljer dessa arter från alla andra, och som ’ofvanför mentes, är
den nästan axlika blomställningen. Det är mycket i ögonen
fallande, att, då de egentligaste Gnaphalia hafva en
inflorescentia cymosa, hvartill också Filagines med sin
dicho-tomi närma sig, så få dessa arterna sina blommor i
bladvecken på sätt att öfverst ett tämligen utbildadt riktigt ax
uppstår. Ett sådant sätt att växa, synes bland närslägtade
Europasiska växter vara långt mera ovanligt än bland de
A-mericanska, som ofta utgöras af axlika, enkla stjelkar från
roten till toppen.
Denna axformighet är hos närvarande art aldrastörst så
vida som dess blommor sitta ensamna först inom blad och
sedan skäi’m, som uppåt blifva allt mindre och mindre.
1L-hmxi de med tiden oftast få korta skaft, så befinnas de dock
alltid ensamna eller fullkomligt simpla, som utgör ett
huf-vudsakligt skiljemärke från G. sylvaJtuum och dess
underart, som på ett eller annat sätt får flere blommor i hvart
bladveck. Vidare kännes den här föreställda arten med sin
smalhet till alla delar, hvilken dock i vissa tillstånd blir
o-tydllg genom kortheten. Då den växer bland ris eller
dylikt, blir stjelken genom stödet och skygdel alldeles trådsmal;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
