Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 104. DAUCUS CAROTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104.
DAUCUS CAROTA.
Morots-ört. Gula rötter.
Bladen 3faldigt penntaggade. Bladstjelkarne
äro på undra sidan ådriga. Fruklen är
styf-hårig.
Linn. Fl. Su. p. gG. Cl. 5- Pentandria. 2:gyn. Umbellatne. Lilj. Sv,
Fl. s. 117. Kl. 5. Fe m m ä n n i ng a n. Para so 11 blom mor. K■ Vatr. S. Hush.
Jurn. 1780* Maj. s. 25. Okt. s. 29. — 178^- Apr. s. 577. — r778* Öec. s„
25. Grevesrnöhlens Prisskrift om Trädesjorden 1802. Murr. App. Med. T.
i. p. 209. Rafn. Bibi. f. Fys. Med. o. Ekon. 17 B. 4 haft- s’ 4Ä4- Pharmr
Dauci Sylvestr. semina D. satiri radix.
V_Tenom odling i Trädgårdar är Morotsörten blifven all-
o o
mänt känd. Den som växer vild, blommar ofta första året
och träffas på ängar och åkerrenar i Skåne, Östergötland
och Uppland och har då smal, hvit ocli nästan svampig
rot. Den vanliga trägårdsmoroten är brandgul, men den
finnes äfven röd, fastmer sällsynt. Som roten är 2-årig, så
blommar vanligen örtståndet först året efter fröen äro
sådda, och sedan utdör roten. I Juli månad är dess
blomningstid. Örtstjelken är grenig, fårad och oftast
något hårig. Bladen äro djupt inskurna och håriga;
grenarna hysa vid slutet parasoll-lika blomflockar för hvita
eller gulaktiga stråliga blommor, af hvilka de i midten äro
ofruktbärande honor, och de i kanten 2:könade och
bör-dige. Efter blomningen kröka sig parasollgrenarna inåt
och draga sig med frön tätare tillsamman. Det allmänna
svepet (involucrum), som svarar mot blomfoder och finnes
vid parasollgrenarnas utgång, är penntaggadt (pinnatifid.);
småsvepen (involucella) som sitta vid blommorna , äro
enkla eller treklufna.
Roten är helsosam och smaklig, hvarföre den användes
både som läkmedel och till föda. Mot hosta , stenplågor,
maskar, torsken och elaka sår, är den med fördel
försökt. Den kan ätas rå, såsom af barn, som besväras af små
maskar; eller ock i form af dekokt eller utpressad saft,
brukas den, blandad med litet Rosenhåning mot torsken
lios Darn; blandningen strykes antingen med pensel på
tungan eller nedsväljes téskedbladsvis om torsken är
djupare ned i svalget eller strupen. På sår Iägges en ljum
£iut af morötter; det öfverHödiga vattnet utkramas ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:27:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svebotan/2/0134.html
