Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asparagus Officinalis.
ters framlockande ur jorden. De hvitn med grönaktig
knapp anses vara bäst; dessutom ju tjockare och niöittre,
ju bättre. Växten eller roten bör åtminstone vara 3 år
gammal, förr än man börjar nyttja skotten, och längre än
till medlet af Juni månad skäras de icke; roten måste
der-vid aktas. Man räknar på 12-i5 års tid till nyttjande af
en Sparris anläggning, om den blifvit väl anlagd och vårdad.
— Den större Sparrisen kokas, sammanbunden till små
knippor, i vatten och ätes med smält smör, som afredes med
äggegula, litet hvetmjöl, vin eller citronsaft och socker; den
smärre sönderskäres och brukas i soppor eller såsom
gröna ärter med kräftstjertar och späda morötter m. m. —
De äro ej särdeles födande, men genom sin söta och egna
smak rekommendera de sig, helst om våren då brist är på
andra grönsaker. Såsom urindrifvande och måttligt
förtärda äro de ofta helsosamma. Men personer med svaga
matsmältnings - organer känna ofta olägenhet af deras
öfverflö-diga bruk. Dess verkan på urinvägarne tyckes bevisas af
urinens egna stinkande lukt och färg, efter ett längre
fortsatt bruk af dessa skott, hvilket likväl Cullen icke finner
nog afgjordt. Forntidens läkare tillskrifva hos olika kön,
en alldeles motsatt verkan af mycket sparrisätande; det
ena troddes deraf blifva ofruktsamt. Och i fall det
hvila-de på nog säker erfarenhet, att urindrifvande medel hos
det ena könet tillika retade till vissa begär, och att de hos
det andra skulle drifva starkt reglerna, så torde denna tanka
derigenom kanske kunna förklaras. Nu för tiden brukas
icke sparrisörten i medicin. — Om dess kostsamma odling
med frö och med rötter är mycket skrifvit. Af frö fås i
dålig jord snarare duglig sparris, än af rötter, som flyttas
från fet och mustig jord. Men i nllmänhet sagdt, är det
väl säkrast att plantera den med rötter. Hösttiden plär
merendels väljas, ehuru det äfven kan ske om våren. En
graf af 6 qvarters djup uppkastas , hvaruti lägges ett
qvarters tjockt hvarf brunnen hästgödsel i fuktig lerblandad
jord, men kogödsel i sandig och torr jordmån; der
ofvan-på god trädgårdsjord, så att sängen blir nog hög, och i
denna läggas rötterne radtals alns djup. Plantor, som på
särskilt säng blifvit ifrån frö uppdragna och äro par år gam
la , nyttjas helst till plantering. — Om hösten alskåras de
gamla stjelkarna; sängen betäckes sedan med årsgammal
kogödsel, som om våren till en del nedkrattas emellan
sängarna. Det finare af gödseln, som blir qvar på
sängen, hackas varsamt ner i jordytan af sängen; den i
gångstigarne, mellan sängarne , genom förra vårens
dit-lagda gödsel, mustiga jorden, fylles till par tums höjd på
sängen hvar vår.
Tab. — fig. a. blomma — b. blomblad med derpå
fastade ståndare — c. gren med bär — d. ett afskurit bär —
e. 4 frön sedda på olika sidor — f. ett skottt eller
Sparris ■— g. fruktämne med fruktstjelk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
