- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 3 - Plansch 145-216 /
297

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

X

T 1 L L Ä G

dan gödselblandning bör snart föras på åkern otli der
genast väl blandas med jorden.

"Växternas behof af vatten, ersattes vid infallande toika
ofta genom konstig vattning; men om den illa verkstalles,
kan den blifva skadlig. Orsaken dertill är, att då man
vattnar litet i sender, ehuru ofta, blir endast jordytan
fuktig ocli växten , hvilken efter sin natur söker de
näringsämnen som kunna åtkommas, måste med rötterna
böja sig uppåt; de blifva du lätt blottade, af flera
tillfällen skadade och växten trånar eller dör. Denna verkan
bör blifva än synbarare, om växtens natur är att icke med
korta eller horisontelt liggande rötter, lästas nära under
jdrdytan. Derföre bör man ej i trädgårdar vattna ofta,
men när det sker, så tillräckligen, att det hinner tränga
djupt ned i jorden; rötterna gå då mera på djupet, äro
der bättre förvarade och gifva växten mera näring. De
växter, som icke vattnas och likväl motstå långvaiig torka,
äfven som i synnerhet de saftfulla,, hvilka triivas bäst på
torra och sandiga ställen, bevisa huru lätt de ifrån luften
och i synnerhet om nätterna af daggen, genom de i ytan
befintliga uppsupningskärl, hämta tillräcklig fuktighet.

De flesta växter fordra sin sirskilta jordmån d. ä.
en egen jordblandning. Till dess beredande, så att
ändamålet vinnes, fordras kunskap om jordarternas olika
egenskaper. Kalk ger jorden lös, delar eller håller
jordpartiklarna åtskilda , skaffar luften tillträde samt drager
kolsyra derifrån. Derföre är Mergel, som beslår af kalk
och lera, på många stäiJen fördelaktig. Lera bibehåller,
enligt Bergina/ts försök, längst fuktigheten; och Kisel eller
Sand gör att jordmånen håller varme. De öfriga
jordarterna förekomma mindre allmänna; dock kan Tennanls
anmärkning här förtjena ett rum , att Magnesia eller
Talk-jord i förening med kalk, är hinderlig för växtkraften. Af
det anförda om jordarternas egenskaper följer, att t. ex.
en leraktig, så kallad styf och kall jordmån, fordrar
tillblandning af kalk och sand, hvarigenom jorden lättas och
blir mera porös, den qvarhållna fuktigheten, som
hindrade växtdelarnas förmultning, får afdunsta och jorden blir,
som man säger, mindre sur, s?mt emottar mera varme.
På sandig och lätt grund, tjenar Mergel, dels för lerans
egenskap att qvarhålla fuktighet , dels för kalkens att
meddela växterna kolsyra. — Syartmylia eller egentlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/3/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free