Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289.
Juniperus communis.
inom 5 mindre, larven ti!l en fluga (Tipula. Faun. Sv. i i5o).
Dessa utskott kallas kikbär, för deras förmenta egenskap
att bota kikhosta, som likväl är ett fruktlöst medel.
Bärens rödaktiga salt och frön smaka sötaktigt, men
litet beskt och aromatiskt, och äro hettande, lösande,
svett-och urindrifvande. Lindrigt kroisade och kokade i vatten,
kan saften utpressas och med socker kokas till mos. Ett
sädant (Rob Junip.) fås äfven, sedan oljan blifvit genom
destillation skild ifrån bären. Denna tjenar utveites emot
svullnad och värk, och bären, på olika säLt använda, mot
vattensot, gms och sien, flusshosta m. m. Dricka, brygd t
på dem, är renande och motstår skörbjugg; ett slags vin,
tillagadt af dem ensamma eller ined röda vinbär, är icke
mindre helsosamt (Brauner om Sv. viner. 8. 1756). Äfven
efter jäsning fås en spiritus eller brännvin, som, till
öfver-IIöcl brukaöt, säkert skadar. Dekokten på bären och riset
nyttjas i vattensot, andiappa, skörbjugg, och varma
ångorna, ledda genom pipen. af en tratt inuti örat, för
bristande hörsel och flnss i öronen. Att röka med riset och
barren, så inom som utom boningsrummen, «nses sorn ett
förvaringsmedel lör smittor, och till eldning i mälthus och
badstugor väljas dessa ämnen, då malt skall torkas, eller kött
och fisk, t. ex. lax, rökas (Vett. Akad. Handl. 1762. 1761).
Veden är, som medicin betraktad, kraftigast vid
roten. Finskuren brukas den som té mot skörbjugg, skabb,
vattensot, höftvärk, gikt, slinkande flytning ur näsan
(ozse-na) m. m. (Bnic/i). Roseustein råder alt för utslag på
händerna tvättd dem ofta med enlag; och nmn påstår att
barn, som badat i sådnnt eller «lkok på veden, undvikit
elak koppsmitta, snnit att sjelfva pesten varit skonsam på
trakter dc-r En i myckenhet vuxit. Genom bränning af
veden i slutit kärl lås enträds-olja, ryktbar mot förlamningar
och reumat ismer (se Björk 11:0 80. Till. s. ix. och Hassel
n:o 1^9). Till sin natur hård, passar ock veden till
slöjdarbeten, drickeskärl, skedar tn. m. begärliga för lukten,
som liknar ceder. Till laggverk, gärdsle-störar, stegträn
och vidjor finner landtmnnnen inga varaktigare än dem af
Enen. Andtligen är enaska duglig till lut, hvaraf så väl
en mycket god pottaska kan beredas, som medel vinnas
för vattensot. (K. V. A. Handl. 1760).
Hartset eller kådan, som Enen, likt andra barrträd,
afsöndrar, ju tjockare bark ju mera, kallas Sandrack på
apteken , mest bekant såsom nyttjad finrifven vid
skrifbor-det, och till rökpulver, men anses derjemte som renande
och helande i färska och gamla sår. Den finnes
hopdragen af myror i deras stackar, ur hvilka den kan samlas
och äfven till fernissor upplösas i stark spiritus.
Tab. _ fi”. r. en gren af honbusken med blommor och barr — a.
en sadan ai’ hanbusken, begge 1 naturlig storlek — a. en honblomma b.
ett tiiin^e med hanblommor — c. ett fjäll med ståndarna — d. ett kikbar
eller laifboet — e. den inre delen derat — f. ett frö — g- bäret på
lye-ren ikurit. Alla efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
