Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ry
007.
Rhamnus catiiarctictjs.
båren påstås älven visa sig efter förtärandet af koltet pä
sådana fåglar som nyligen slukat dem. Flere läkare, och
ibland dem sjelfva Boer/tave, halva föreslagit bruket af den
ur bären pressade saften till ett uns för samma ändamål;
andre dekokt på dem, äfvensotr. pulvret af de rostade
bären. Numera har man endast bibehållit bruket af sirapen,
som säges mycket verksam såsom aftöringsmedel hos
vat-tensiktige tagen till en eller par matskedar (Boerhave):
ehuru icke gagnelig i svårare händelser, hvilket också
denham erkänner. Som den lätt gör ref, bör den icke,
som någon gång händt, ges åt barn till beckets drifvande.
Den medlersta barken i atkok använd, verkar på samma
sätt som den af fläder, på stolgången, men gör tillika lätt
kräkning. Utvertes brukad till badning, berömmes den för
utslag, men invertes medel böra likväl tillika icke uraktlåtas.
I Technologien är bruket af begge desse, nernl.
bärsaften och barken icke mindre utmärkt. Af den förra
be-redes det för målare och tecknare bekanta gröna
färgämnet Saftgrön (Verd de Vessie,). Härtill tagas de mest
mognade bären, hvilkas saft utpressad och blandad med något
upplöst alun, fylles i en blåsa som hänges på varmt ställe,
då saften tjocknar och intorkas; men bör derefter å nyo
upplösas i vatten, silas och «fdunstas. Andra
tillrednings-sätt omtalar Hr. Prof. Rctzius. Af bären på en annan
och utländsk art (Rh. infectorius L.), kallade i Frankrike
Graines d’Avignon, tillverkas också gul färg ^Stile de
Graine), hvartill man i Holland funnit bären af Getappeln
lika så tjenliga. Man har anmärkt att saftens färg är olika:
Saffransgul i de gröna bären, men blir nästan mörkröd i
de fullmognade, och kan brukas till färgande af skinn,
kort m. m. På landet, såsom på Öland och Gottland, är
barken väl bekant som färgmedel både till gult och rödt,
och det så väl torr som färsk. Likväl bör den yttre
barken, hvilken är trådig som getragg, borttagas. Den inre
kokas först något i svag lut och fränskiljes, hvnrefter litet
grön vitriol upplöses i spadet och tyget lägges i heta
soppan under följande naiten. Om solen skiner morgonen
derpå, upptages det då och utbredes jemt; hvarom icke
bör det qvarligga i soppan så länge, ty i solen lår det
först sin färg som blir brun och äkta. Trä-ämnet eller
veden är användbar för Snickare och Svarfvare. Hårdt,
gulaktigt med mörkare kärna är det dugligt till inläggningar
m. m. och tar en skön glans. Ändtligen är ingen buske bättre
passande till luick och stängsel, ty den är oöm, planteras
utan svårighet, kan agas och gör nytta. Sedan man
sönderkramat bären, sås de med Iröna i rader på säng, der
de uppvuxne qvarblifva 2-3 år och sedan utplanteras.
Tab. — En blommande gren efter naturen. —a. en hanblomma.— b.
densamma, ännu större gjord, sönderdelad för att visa blombladets och
ståndarens vidfästning samt ämnet till pistillen i botten.— c. en
honblomma-— d. densamma öppnad, med sitt lyrdelfa stift och oiruktbara standaxC.
e. eu omoget bai’ itusKuiet. — f- detsamir.a moget. *— g. elt ht/.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
