Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si 4.
ORCIIIS B I F O L I A.
framtill öppen och tvårummig för frömjölsmassorm, som
fästade sid hvar sin egen fot nedanför de nämda rummen,
utur dem framtränga, för att släppa något al sina biåslika
beståndsdelar på del framåt läppen eller öppningen för
sporren vettande, convexa och glänsande märket. Vid
yttre sidorna af knappens rnm synes en liten rund kropp
sammansatt af liksom oräkneliga smärre genomskinliga
korn, förmodligen körtelmassor, hvilka upplösas och vätska
sig. Efter blomningen förstoras småningom fruktämnet ,
som blir en aflång enrummig kapsel ined 5 upphöjda
ränder, och öppnar sig mogen långsefter, »nen hänger i
båda ändarne tillhopa. Fröna som äro otaliga, och stoftet
lika i finhet samt runda , omgifvas dessutom hvardera med
en fröhinna, spetsad åt ändarne. I anseende till fröhuset
är föga nAgon skillnad i hela familjen, om icke i storleken.
0
Den färska roten luktar ganska fränt, och något
dylikt göra också stjelk och blad om de brytas. Blommorna
deremot röja vida angenämare ångor, något lika dem af
vanillen.
Efter v. Linne anse vi denna för den egentliga
Satyrii • roten fordom bekant på apteken, ehuru flere arter,
som framgent komma alt föreställas, stundom blifvit i dess
ställe tagne och använde, och förmodligen utan att man
derigenom förlorat något; Rötterne böra endast vara friska
och saftiga; alla äga enahanda egenskaper, och troligen af
lika brukbarhet för det ändamål som blifvit vidlyftigt uitd<?r N:o 220
för-klaradt. Ilviiken de gamlas varit, är knappt möjligt och äfven icke af
mycken vigt att utfinna. Man tror nu icke mer på den kraften, som man
i fordna dagar inbillade sig densamma äga. Emedlertid torde dock an
sådan mening icke alldeles försvunnit på Landsbygden t. e. i Dalarne,
der Roten a i Ståndpersen gifves åt modstulna tjurar (Linn.). Det torde
äfven föiijena anmärkas, att fargaltar gräfva opp rötterna och förtära
dem, men S011 och grisarne röra dem icke (Ra/h)• Man kunde också
fö rmoda att blommornas vallukt skulle locka Bi , men Sprengel påstår
8tr de icke hysa behagligt ämne för dem. I anseende till sedvanan att i
vatten förvara qvastar af blomstrande ax häiaf 1 tillstängda rum, gäller
samma varning som förut blifvit gifven mot bruket af sfarkt luktande
blommor i sotkammaren. De orsaka icke endast hufvudväik , ulan värre
följder kunna möjligt vis deraf tima.
Tab. — Hela örten blomaiande, efter naturen. — a.
rvöredningsde-larnö förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
