Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELTIDEA a p h t 11 o s a .
(TJchen aphlhosus LinnJ
T o p, s k - La f. Torshnossa. Torshgrus. ElJ-nufver.
På F. Rampahan- lakki.
Är skinnlik, utbredd med trubbiga flikar;
Cela-don-grön, slät med spridda grå vårtor;
inunder (atom den hvita kanten) svartblå, trådig
och nästan utan ådror. FröredningsshöIJar*
ne sitta uppåt vände vid ändan ai fiikarne s
mest runda och rödbruna.
Linn. Fl. Su. p. 417. (Lich. aplnhosus) Cl. 24. Crtptogamia.
Algse. Ejusd. Amoen. Acad. 2. p. 64—7• p. 3o4- Achar. Lich. Suec. pr. p*
160. Ejusd. Meth. Lich. p. 207. (Peliidea aphth.) Liijabl. Sv. II. s. 4>°’
Kl. 16. Lönngifte. Alger. (Lich. aphth.) Pietz. Fl. cecon. s. 392.
string i K. Vett. Akad. Haudl. 1795. s. Ji. Hlurr. App. Med. 5’ P- 5^5.
Pharm. Muscus cumatilis,
T ■
-i—Jafvarne, som intaga ett så vidsträckt rum i den
lönn-gilta klassen, utgöra en egen naturlig familj, och
rättvisa vid första åsynen deras fördelning, såsom Professor
A-charius gjort den, i Hera slägter. Peltidea är elt ibland
desse, hvaraf redan en art framträdt i Svensk Botanik
(N:o 57V — Knappt mindre allmän än denna, väljer den
lika bouingsställen på en med mossor bevuxen mark kring
buskarne i barrskogar; och sättet att vexa tillsammans
hoptals med sina utbredda stamblad, fastade till en del vid
jorden med sin tradiga undre sida, är också detsamma.
Stambladen (thalli) äro likväl vanligen kortare och bredare
och at’ en mera tunn och skör sammansättning, färgen är
nästan Ljns- eller Celadongrön då lafven är färsk, och dess
öfre yta besatt med dels hvitaktiga, dels svartgröna
knot-tror eller vårtor. På den undra sidan är den slät med
nästan inga, eller åtminstone inga tydliga ådror. Nära den
uppvikta kanten är den merendels hvit, men icke långt
derifrån något blåaktig samt fmluden, och der de långa
rottrådarne utskjuta, nästan svart. Man träffar äfven en
annan, som blott är afart häraf, med större flikar, hvilka
ända till kanten äro svarta och ined större vårtor på öfra
sidan (Lichen verrucosus Web. spic. p. 273). De till
fröredningen förmodligen hörande sköldarne, som sitta ylterst
vid flikarnes ändar, vetta uppåt, och äro runda till for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
