Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IMPATIENS Noli me tangere.
Gul Balsamin. Springkorn. På F. Häpjän-kannus.
Örtstjelken är utsvälld vid lederna. Bladen äro
eggrunda och blomskaften ensamma och mångblommiga.
Linn. Fl. Suec. p. 307. Kl. 19. Syngenesia. Monogamia. — Liljebl.
Sv. Fl. s. 104. Kl. 5. Femmänningar. Enqvinn. — Retz. Fl. accon. s. 325.
— Kalin om Norra Amer. färgvexter; disp. Åbo. 1763.
Denna är otvifvelaktigt af början Nordens invånare,
enda Europeiska arten af ett, i synnerhet Indiskt Örtslägte,
märkvärdig för dess sällsammare utseende. Till förklaring
af den förändrade platsen i vextsystemet, be vi att få
hänvisa våra Läsare till n:o 290, såsom de der anförda
skälen äro äfven vid denna gällande. Hvad den naturliga
slägtskapen med andra vidkommer, förenade v. Linné
Balsaminerne med Jordröken, Fetörten m. fl. uti
ordningen Corydales. Andre ha trott dem komma
Valmo-familjen närmare, hvarifrån Jussieu flyttat dem till
Storknäbbarnes, bredvid den Indianska Krassan (Tropaeolum), men
emedlertid förblir alltid Balsaminslägtet i sin naturliga
ordning, eget. Dess hufvudkännemärke består i en 5:bladig,
olikformig blomkrona, med vidhängande strutlikt
håningshus. Hanknapparne äro sammanvuxne, Blomfodret
2:bladigt, öfver hvilhet frökapseln formeras med 5 valvler som
spänstigt uppspringa. Sistnämde egenskap är ock orsak
till det väl kända Svenska namnet, äfvensom till det
vetenskapliga specifika. Vexten är icke bland de allmännare,
men förekommer vid skuggrika åbräddar och källdrag,
såsom i Upland, Götarike, på Kinnekulle och i Skåne.
Rötterne äro, jemförelsevis mot örtståndet, små odelte
och gulaktige. Stjelken vexer rak med spridda grenar,
utmärkt saftig, blekgrön, glatt, ihålig, genomskinlig och
utsvälld vid de leder eller knän, som under grenarne
tillskapas. Bladen, till skiftes sittande, äro egglika, merendels
trubbiga och sågtandade, tunna och släta, om dagen vidt
utstående, men under natten slakt nedhängande.
Blomskaften, ensamma i bladvecken, bära 3-4 stora, hängande
blommor i klase, gapande, gula till färgen och täckta till
form och utseende. Två små, motsittande, lika blad
tillhöra blomfodret, som dock lätt bortfaller. Kronbladen
äro deremot mycket olikformiga. 5 till antalet, är det
öfversta af dem, i form af en öfre läpp, rundadt, konkavt
med bakböjd spets. Två sitta nederst, likt en nedre läpp,
mycket stora, runda, smalare vid fästet och innerst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
