Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BETULA nana.
Bverg-Björk. Rypris. Klingris. Fjällrapa. Vivang.
Myr-gjörk. Fredagsbjörk. Tyelträ. På Lappska: Skirre.
Få F. Vanha-Koivu.
Buskartad med krypande rötter, samt
cirkelrunda och i brädden naggade Löfblad.
Linn. Flora Sv. p. 555. Cl. 21. Monoecia Tetrandr. Fl. Lapp. p. 266.
— Amoen. Acad. 1. p. 4. t. 1. — Liljebl. Sv. Fl. s. 291. Cl. 13 —
Samkulle åtskilde. — Franken. Spec. Bot. renov. p. 52. — Tillandz. Cat pl. —
Bromel. Chlor. Goth. — Gmel. Fl. Sib. 1. p. 70. — Hall. Stirp. Helv. p. 158.
På den tiden då den sanna kunskapen om örterne ännu
låg i linda, misstrodde utländske Botanister dem af våra
landsmän som ansågo och bestämde DvergBjörken såsom
egen art, utan de höllo den blott för en förändring af den
Allmänna Björken. Frankenius var dess förste
vettenskaplige uppfinnare i Sverige och gaf den namn 1659, ehuru
Botanikens Annaler anföra Loeselius i Preussen 5 år
tidigare, att under titel af Kleinbirk hafva antecknat den.
Egentligen hörande till den yttersta Nordens Flora såsom
Lappmarken, Finnmarken, Grönland och Kamtschatka,
finnes den likväl sydligare, såsom hos oss, ända från de
Norra Provinsernas Myror ned till Småland; kanske fordom än
längre ned, innan landet uppodlades. Utrikes träffas den
i Finland, Norrige, Ryssland, Sibirien, Preussen och Schweitz;
ehuru i de begge sistnämda länderna mycket sällsam.
Dvergbjörken förekommer alltid som buske, ej i träd,
fastän ändå i storlek mycket föränderlig. På de
snöbeklädda fjällen, knappt qvartershög, olta mycket mindre,
nedtryckt, vresig och krypande, erhåller den ända till mans
höjd i de mildare landsorter, och får långa veka grenar.
Rötterne äro ganska sega och sprida sig vidtomkring.
Yttre barken på stammen är mörk och svartaktig. Bladen
utkomma merendels 2-5 från hvar knopp, kortstjelkade,
mest cirkelrunda eller stundom bredare tversöfver, af
olika diameter från 3-8 linier; jemt naggade rundt omkring -
men ibland djupare öfverst. På ytan äro de glatta, af en
skinande grönska och på undre sidan ådriga. Blommorna
visa sig den tiden då bladen utspricka i Maj och Juni med
hängen efter slägtets natur. Hanarne finnas gentenligen på
de undre grenarne, i bladvecken, och äro färre,
oskaftade, uppräta, halftum långa, rödbruna af de fjäll som
sammansätta dem och dölja hvar 3 små kronblad under
hvilka ståndarne sina, 2 under det medlersta och ett under
de på sidorna; alla med gula tvillingsknappar, eller
liksom klufne i toppen. De mycket talrikare Honornas
hängen äro smalare, också uppräte men gröna, med 3 pistiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
