- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 6 - Plansch 362-432 /
83

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LILIUM MARTAGON.

luta hängande nedåt, fastän kronbladen rulla sig tillbaka,
blekare eller mörkrödare eller stundom alldeles hvita,
nästan alltid med mörka punkter beströdde. På de 3 som
sitta liksom ytterst, synes vid basen innantill, på längden
en luden fåra, som är håningshuset, och hvars skapnad
utgör slägtets kännemärke. Hanknapparne äro bruna, men
innehålla en mängd saffransgult frömjöl. Det är under
denna tiden som blommorna lukta nästan alltför starkt och
i somligas tycke mindre behagligt och liksom vämjaktigt.

Som vexten är mycket allmän i hela Sibirien, så väl
på öppna fält, som särdeles på björk bevuxna orter, ha
särskilta folkslag, Ryssar, Tatarer, Tunguser, Jakuter,
Buräter, Mogoler lärt sig begagna roten som en utvald
föda, äfven som de göra med flera slags lökar och rötter.
De af KrollLiljan, gemenl. kallad Sarana, och likaså af
den mönjeröda (L. pomponium), den brandgula (bulbiferum)
och af KamtschatkaLiljan, samlas hvar på sina orter och
antingen kokas med mjölk eller stekas i askmörjan och
sedan förtäras. Den närvarande arten påstås likväl vara
sämre, helst löken är något seg och luktar starkt, men
finner dock afnämare; och detta är ett bevis på den olika
egenskapen af roten hos den sjette klassens lökvexter, af
hvilka en del, som vi förut anmärkt, äro med skäl som
giftige ansedda.

De gula fjällen på löken ha på några utländska orter
satt KrollLiljan bland medlen för Gulsot, men troligen
blott för färgen och icke för nyttan.

Tab. föreställer delar af ett blommande stånd samt
löken i nat. storlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/6/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free