Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEDERA Helix.
Murgrön, Heder.
Bladen äro 3 5 flikige; de som äro fröredningen
närmast, eggformiga; Blommorna sitta i
upprätta umbeller tillsammans.
Linn. Fl. Sv. p. 75. Cl. 5. Pentandr. Monog. — Gottl. Res. s. 211. —
Vestg. Res. s. 131. 213. 218. — Skånsk. Res. s. 99. 105. 248- — Liljebl.
Sv. Fl. s. 101. Kl. 5. Femmänn. Enqvinn. — Retz. Fl. oec. s. 291. —
Murr. Appar. Medicam. I. p. 307. — Pharm. Hederae arborea Fulia,
Resina, Lignum , Baccae.
Få vexter ha i forntiden varit så ryktbara som denna,
och ingen ägde en större aktning. Bacchi dyrkare
lindade den, till deras skyddsguds ära, kring sina tinningar,
Segervinnarens lager blandades ofta ined Murgrönan, och
Poeterne smyckade stundom sina hufvuden med hennes
bladrika och alltid grönskande rankor.
Från Norrpolens fjällar, ända till Södra Europas
bergiga skogstrakter träffas Murgrönan som naturlig inföding.
I Sverige kan den likväl anses som en sällsammare
vextprodukt, fastän sedd på Gottland, Öland, i Skåne,
Småland och Westergösland etc., och i synnerhet ymnigt på
ön Blåkulla nära Skånska skären.
Örtslägtet, som v. Linné förde till de Hederartade
(pl. Hederaceae), och Jussien till sina Caprifolier, äger ett
5-tandadt blomfoder, 5 aflånga, snart bortfallande
kronblad, och ett klotrundt 5-rummigt bär, omgifvit af
blomfodret. Flera arter hafva häraf i sednare tider blifvit
bekanta, men den här tecknade, tillhör ensamt vår
verldsdel. Den vexer på skuggrika ställen, jemte åldriga
trädstammar i skogarne, eller vid någon brant bergsida eller
äfven hög mur eller husvägg, som den med sina
vidtspridda grenar bekläder. Med åldern kan dess merendels
plattade trädstam uppklifva 10-15 alnar i höjden, betäckt med
en askgrå, ojemn bark. Grenarne äro deremot trinda,
gröna och stundom purpurröda, och utskjuta underifrån ett
slags korta sugrötter, hvarmed de fästa sig vid den stam
eller mur som skyggar dem. Ibland är vexten blott
busklik, eller endast som en krypande ranka, då stöd saknas.
I detta tillstånd finnas bladen delta i 3–5 flikar, men på
äldre och blomstrande grenar antaga de egglik form,
längre eller kortare. Hos alla äro de glänsarde släta. I
toppen af grenarna visa sig blomskaften, sent på hösten,
flocktals, ocn enskilta dana de små umbeller på stjelkarnas
yta betäckta med ett stjernlikt ludd. Små blomfjäll sitta
under de små gröngula blommorna, och bären som
efterfölja dem och omgifvas af blomfodret, äro släta, svarta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
