Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEDERA HELIX.
något mjöliga utanpå, tned 5 rum, men hvilka vid
mognaden försvunna, upptagas af 5 aflånga, kantiga frön.
Veden är hvitaktig, och ehuru porös eller svampig,
kan den till svarfvande användas; äfven i forntiden
brukades dryckeskärl deraf, som Homér tillegnade sina hjeltar.
Plinius, Varro och Cato hafa länge inbillat verlden att
sådana bägare, fyllde med blandade vatten och vin,
endast genomsilade det förra; men man vet nu att de
åtföljas båda. Att i stället för ärter i fontaneller bruka
svarfvade kulor af hederträ såsom dragande medel, är en
gammal uppfinning. I England sägas Skomakare begagna
rotveden till strykspån för deras knifvar.
Bladen hafva en sträf, vämjaktig smak. Både i
England och Frankrike har man användt dem färska stötte,
lagda på öppna sår, till flytningens underhållande, och
som husmedel i Vestergötland, att lindra hettan och
svedan af brännsår och inflammerade ögon. Kokta i vin
eller vatten anses bladen såsom mycket sårrenande. De
sägas också fördrifva mjölken till omslag brukade
(Haller). I synnerhet har man berömt pulvret af dem, gifvit
åt tvinsjuka barn, par knifsuddar, om morgnarne, under
loppet af 8-9 dagar.
Ur gamla stammar utflyter antingen af sig sjelf
eller efter inskärning en kåda, som eljest förekommer i
handeln från Orienten, och består af täta, rödbruna,
halfgenomskinliga korn, besprängde med rostfärgade ådror.
Den brinner i låga, smakar kådaktigt och luktar
angenämt; upplöses till ¾ i spir. vini. Stahl trodde den äga
en mycket lösande kraft, och den bar, som balsamisk, förr
ingått i flera plåster-formler.
Bären som äga syrlig smak, räknades fordom till
antalet af afförande och kräkmedel, och pulvret af dem hölls
för svettdrifvande. Oaktadt bladens beska, ätas de gerna
af fåren, och man brukar äfven i Tyskland att koka en
lag på bladen med öl för sådana kreatur vid Lamtiden.
Kor och Getter lemna dem alltid orörda.
Om murgrönan klänger sig omkring unga träd, så
beröfvar hon dem deras näringsämnen medelst rötterna, dem
hon lik en parasit fäster vid dem. Men ingen vackrare
beklädning kan ses på en mur, hvilken den skönt
betäcker, dock till mindre fördel för husväggar, hvilka af de
under bladen samlade fuktigheter lätt upprötas.
Genom afhggningar och sältqvistar är irke svårt att
föröka Murgrön till plantering på sådana ställen man det
åstundar.
Tab. — en blommande gren efter naturen, och en
af de ofruktbärande. — blomman. — bäret. — det
stjernlika luddet sedt med synglaset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
