Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
416.
CNICUS LANCEOLATUS.
(Carduus lanceolalus Linn.)
VÄG-Tistel. Horntistel. På F. Ondakke.
Bladen äro nedlöpande på den håriga
Örtstjelken, partaggade, med utstående långuddade
flikar. Blomfodret är eggrundt, taggigt och
hårigt.
Linn. Fl. Cl. p. 279. Cl. 19. Syngenesia Pol aequal. Capital. Liljebl.
Sv. Fl. s. 550 Kl. 15. Svågrar: Lika Svågerskap , med alla blomstren
pipiga.
De så kallade Capitati i den 19 klassen af det
Vextsystem vi följa, äro utmärkte från de andra Svågrarne, så
väl genom deras merendels bevärade utseende, som af
deras mest i klotform danade gemensamma blomfoder,
sammansatt af en stor myckenhet med hvassa uddar
ändade fjäll, inom hvilka ett obestämdt antal pipiga små
blomster sitta på ett med hår eller fjäll betäckt Fruktfäste.
Jussieu kallade dem Cynarocephaloe. På Svenska må de
bära namn af Tistelvexter.
Egentligen känner man dock under denna benämning
ett slägte, hvars blomfoder är eggrundt och vid basen
uppblåst och omgifvit med många åtskilda, på hvarandra
liggande, taggiga (stickande) fjäll. Deras blomfäste är
dessutom betäckt med hår, och fröfjunet äfven hårlikt;
men som likväl dessa håren närma sig till fjäderform, har
man ansett billigt att från Carduus till Cnicus hänföra
alla af nyssnämde förhållande, och det är af denna grund
som Vägtisteln ombyter sitt gamla namn *).
Och hvilken känner icke denna ovänliga Väg-vården,
hvilken liksom trotsar det våld som möter honom på den
allmänna stigen. Roten är tuårig och grenig. En styf,
ofta 2 alnars hög och rak örtstam är mycket delt, fårad
och hårluden samt beklädd eller snarare vingad af de
nedlöpande bladen, hvilkas utspärrande flikar, nästan handlike
*) Carduus marianus, som en välkänd författare anfört till skäl som
förening af Carduus och Cnicus, tro vi vara mindre passande bevis,
helst den snarate slägtar till Carthamus, genom sina i kanten
taggiga fjäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
