Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mest märkvärdig är Gråbo för det ämne som Japaner
och Kineser hämta deraf, Moxan, eller det grå ludd som
de tillreda af de torkade och gnuggade bladen. Häraf
göras sedan små käglor (turundae) som fästas med spott på
huden och antändas, vanligen med en bit Aloe träd.
Småningom förtäras de då på det ställe, der man satt dem,
till häfvande af kroniska Reumatismer m. m. Ett flytande
sår uppkommer derefter, och kuren fortsattes tills önskad
verkan följer. Kineserne iakttaga många vidskepligheter
så väl vid medlets tillredande som vid dess användande
(Kaempfer). Ett lika slags kurmetod kände redan
Hippokrates, som rekommenderade antändt tunder på det sjuka
stället, och våra Lappar bruka än i dag något dylikt. Hos
gamla Egyptierne användes dertill bomulls-velar
(Alpinus), hos andra roten af Aristolochia (AEtius).
Spaniorerne ha en art Moxa af en Echinops (Lientaud), och af
luddet på Verbascum göres samma gagn på somliga orter.
Kinesiska Moxan är likväl mycket mildare, och man ser
äfven barn hos dem undergå kuren utan att klaga sig
öfver smärtan; Ja, i Ostindien appliceras ofta Moxan som
preservatif. En Holländsk Läkare, hemkommen från
Batavin, utropade den som ypperligt medel för Podager, och
bestyrkte det genom försök anställda på sig sjelf. I
Sibirien känner man också ett lika brännmedel af en annan
Artemisia. Van Svieten m.fl. anföra andra exempel af
Moxans bruk för Länd- och Ryggvärk. Det märkligaste är
Kaempfers uppgift, att Negrer belägga hela kronsuturen
öfver den rakade hufvudsvålen med antänd moxa, för
fallande sot och svåra kroniska hufvudkrämpor, och
hvarigenom de sägas bota sig.
Örten ätes af Nötboskap och hästar. Sjelfva rötterne
upgräfvas af Närö-boarne i Norrige, vid infallen brist på
annat foder, rensköljas och ges åt kreaturen. Äfven säges
folket i norra Skottland begagna de spädare bladen om
våren som matämne.
Mycket aska kunde genom bränning erhållas af Gråbo
om den samlades på ställen der ymnig tillgång finnes.
Under roten tillskapar sig stundom en kol-lik massa, hvilken
fordom gaf anledning till skrock hus Allmogen. — (v. Linné).
Tab. — Toppen af vexten blommande, med ett af de
nedersta bladen i nat. storlek. — a. en blomma — b. ett
tvåkönadt småblomster. — c. ett honblomster. — d. ett
frö i nat. st. — e. förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
