Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
418.
SYMPHYTUM officinale.
Apteks vallört.
Bladen äro ovalt lansettlika och nedlöpa på
örtstjelken.
Linn. Fl. Sv. p. 59. Cl. 5. Pentandria Monog. — Liljebl. Sv. Fl.
s. 25. Kl. 5. Femmänning. Enqvinn. Retz. Fl. Oec. s. 706. — Murray
Appar. Mexd. 2. p. 92. Pharm. Consolidae Majoris Radix, Herba, Florea.
Denna bör anses såsom ett af de märkvärdigare alster i
vextriket. Bland de naturliga vext-Ordningarne hör den till de
sträfbladiga (Plantae Asperifoliae) och finnes vild, hos oss,
blott i Skåne, nära bebodda ställen, särdeles vid dammar
och på något sidländta ställen. Införd i trädgårdarne i
högre belägna provinser, synes den trifvas lika väl, och
blir äfven svår att utöda, helst roten sprider sig och blott
bitar deraf fortplanta lätt örten.
Roten är stor, grenig, köttig, utanpå svart men
inuti hvit. Örtstjelken blir ett eller par alnar hög, vexer
upprätt, sträf af nedböjda hår, försedd med en mängd blad
som löpa ned på stjelkarne, ovalt lansettlika och sträfva;
de vid roten äro deremot långskaftade och mycket större.
Ur öfversta bladvecken komma blomklasarne,
klynne-delta och mångblommiga samt efter familjens art båglikt
krökte, och blommorna vettande åt en sida. Dessa äro
både gulhvita och röda på särskilta stånd.
Ännu grön ätes Vallörten af hästar, får, getter
och svin. Men det är roten som ådragit sig mest
uppmärksamhet. Den innehåller mycket slem, som röjes vid
tuggandet deraf, och om den kokas med vatten, lemnar
den ⅓ smaklöst slemämne af sin vigt, och är således
rikare derpå än Altéroten. Denna egenskap gjorde
Vallörten bekant allt ifrån forntiden. Om man tuggar den
torra roten, kännes den likaså klibbig och blir liksom
hvitmjölig. Enligt kemisk Analys finnes den innehålla,
som sagdt är, mycket slem, som är tillika af adstringent
natur, förenad med Socker och Egghvite, och utdragen
med vatten får genom kokning en brunröd färg.
Extraktet kännes först sötaktigt och efteråt adstringerande,
med en egen svag lukt, och upplöst i vatten, rodnar
Lakmus-papper, tjocknar vid tillsatta syror, och medelst
svafvelsyrad Jernupplösning falles svart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
