Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466. .
SEDUM Rhodiola.
(Rhodiola rosea Linn^
ROSENROTS - ÖRT.
Bladen äro platta, ovala, spetsade men trubbiga,
mot ändan ojemt tandade. Blommorna sitta
i knippe upp i toppen, åtskilde till könen på
särskilta stånd.
Linn. Fl. Sv. p. 35g. — Fl. Lapp. p. 378. Cl. 22. Diokcia Octandria.
— Liljebl. Sv. Fl. s. 190. Kl. 7. Tiemanning. 5qvinnad. (Rhodiola ro-
sea). — Engl. bot. t. 5o8 — Relz. Fl. oecon. s. 599* — Decandoll.ip]. grass.
m. 145 (Sedura Rhodiola). Pharm. Rhodiae Radix.
Då vi påminna oss att Rhodiola var en af de vext slägten,
som v. Linne tidigt bestämde, sedan han sjelf betraktat det i
Sveriges fjällbygder, och funnit det i anseende till antalet
af blommans delar olika med det af Sedum, må det före-
falla mindre underligt att han, efter den af honom utsta-
kade systematiska plan, bibehöll Rosenrotens slägte såsom
eget, ehuru han sedermera icke skilde lika så beskaffade
vexter från de dem efter naturen anhöriga slägter, t. ex.
bland Rubi, Carices, Lychnides, Valerianas, Pimpinellas etc:
Men äfven dessa och många andra exempel rättvisa den
ändring, som vi med några samtida örtkunnige nu vågat
att uppföra Rhodiola bland Sedi arter, så mycket rimligare,
som den här föreställde vexten äger intet hufvudsakligt,
hvarigenom den borde åtskiljas.
Rosenrots-örten, som är en sann fjällvext, trälfas icke
endast ofvan norra polar-regionen, utan också under de tem-
pererade himmels-streken på höjder ofver hafsytan, der eviga
snödrifvor bära vittne om luftkretsens stränghet. Den fin-
nes således på sådana ställen i Frankrike, England och
Tyskland, liksom i norden. Roten, som perennerar, är
fingerstjock, trind, ojemn och köttig och uppsänder flera
enkla örtstjelkar af qvarters längd, betäckta med blad som
ligga nästan fjällvis på hvarandra, aflånga eller ovala och
utan skaft. Mot ändan äro de något afsmalnande, men
trubbige samt ojemt tandade, eller sågade, på ytan släta,
ofta blågröna., och på lika sätt som den hållika Bergknop-
pen (S. Telephium N:o 447) köttige eller saftige. Öfverst
i toppen, emellan bladen, framkommer ett knippe af en
myckenhet gula blommor på korta stjelkar. Könen finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
