- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 9 - Plansch 577-648 /
247

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller uörotande icke synes möjligt. I närmaste länder finnes
d«n på samma sätt vid liafsstader ocli stora lastageplatser •, i
Tysklend intager den också andra salta ställen; men i Södra
Frankrike ocli andra Medelliafsländer finnes den nästan
allestädes. Äfren hos oss låter den lätt odla sig livar som liälst
uppom hafsstränderna.

Denna växt lärer hos de gamla varit mera bekant och
brukad än bos de nyare. Den skall vara den egentligaste
Lepidium hos Plinius. Sedermera bar den af Pepparroten
(Armoracia), Senapen, och af andra Krassearter blifvit mer
och mer utträngd, så att den nu föga brukas. Orsaken
dertill tyckes ligga uti dess större salta bitterhet (hvarföre den
far namn af Bittersalso) och i en vidrighet som är något
lökaktig. Derigenom tyckes den väl i det liela blifva
mindre användbar, men också såsom krydda för några tillfällen
dess mer afpassad. Roten är visst så skarp som Pepparrot
och brukas någon gång i dess ställe, men kunde åtminstone
till utvärtes bruk uti Senapismer o. d. alltid göra samma om
icke större verkan, och af detta skäl har den blifvit berömd
mot Höftvärk (Lumbago). Bladen brukas i synnerhet att ge
•mak åt egentlig Sallat (Lactuca), hvartill de så mycket
mera förslå, som de ensamna smaka nästan pepparlikt och
der-före på tyska kallas Pfefferkraut eller Fattig mans
peppar, ehuru denna smak visst icke blir så länge qvar i
munnen eller äger den styrka som efter egentlig peppar.
Medan de äro yngre kunna de för sig sjelfva användas med
olja och ättika såsom annan krasse. Till detta ändamål odlas
den ännu i några köksträgårdar. Den nyttjas i Sweitz för att
särdeles väcka aptiten. Der ätes den ännu liksom hos de
gamla såsom krydda till köttmat. Till Judarnas Påskalamb
ansags denna bittra krydda, kanske för bitterhetens skull,
såsom irödvändig. Äfven Gäsgurkor inläggas med bladen och
få deraf en icke obehaglig smak. Genom Vinättika kan man
utdraga »maken, så att den sedan länge kan meddelas åt
såser och brukas för att sätta till. Sallat. — Den ätes rätt
gerna af hornboskapen och hästen, livilka också tyckas älska
sina kryddor, men utan tvifvel ger den sin smak åt
mjölken, om den i myckenhet förtäres, så att den i detta
afseen-de kan blifva obehaglig, kanske skadlig.

Tab. å’r ritad i Landskrona efter de på fästningsmurarna ymnigt
förekommande stånden, af hvilka dock blott en liten gren med ett
«nderlagt blad kunnat få rum på tabellen, a. Bfomma särskild, b.
Fröskida förstorad, c. densamma på tvären skuren, d. blotta
mellanväggen, som öfverst är genomborrad och från denna genomskärnings
sidor utskickande sina fröfästen, ett it hvart rum, för ett frö
hvar-isra (sjelfva frön fås knappt mogna).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/9/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free