Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIERACIUM Alpinum.
Fjäll-Hieracium.
Stängeln enblommig, nastan bar (eller blott med
färre och smärre blad försedd), tillika med
detlös-fjälliga blomfodret långhårig. Bladen allånga,
hel-braddade eller glest tandade, skaftade, älven
långhårige.
Linn. Fl. Syec. n. 696. Wahlenb. Fl. Svec. n. 8C9.
Sedan tvanne arter af detta slagte förut blifvit giTne i Sv.
B. under 11. 425 ocli 458., kan detsamma till sina
kännemärken anses som bekant. Vi få blott anmärka att det i
allmänhet bland de så kallade SemiflosculoscE utmärker sig med
särdeles korta frön och fröfjun, hvarigenom också blomfodret
får ett särdeles äggformigt utseende, att derjemte fröfjanet
är 110g stelt, i något sammanhang härmed också växten i
allmänhet sträf och mindre mjölkförande. Slägtet synes äfven
mer än de andra egnat för kallare och högre länder. Detta
oaktadt måste det mot våra fjällar så altaga, att på de
samma nästan blott närvarande art återstår. Men, i uågon
likhet med hvad som angående Archangelica anfördes,
tyckes också naturen liksom till ersättning gjort denna desto
mer storblommig. Yi finna det också begripligt, att naturen
i synnerhet på våra fjällar, der den sena snötillgången under
beständig smältning gör så mycken must i jorden och solen*
Oxrlbrutna inverkan ofta en hastig värma, kan förmå att med
en samlad frodighet uti en enda blomknopp utveckla hela
växtens härlighet.
I sammanhang härmed är denna arten pä alla våra
fjällar ymnigare, vackrare och mera egen än vi seLfc den på
några andra-, och Herr Lajstadii lyckade ritning, visar den i
th full frodigjiet, att vi kunna anse densramma för den bästa som
linnes. Den tillhör mest de lägre fjällen, och oftast
finnes-den redan ne du f i den närmast intill dem varande laga
björkskogen, under hvars lifliga grönska marken är alldeles
be-läckt af den hvita rhenmossan liksom med en af sommaren
alldeles icke föränderlig snö-, genom hvilken dessa stora gula
Uommor uppsticka: sannevligen ett i högsfa grad eget
utseende y ensamt tillhörande den med skäl så kallade tappska
öknen (Desert de Lappouie Skjöldebmnd Troy. au Cap Nord
pl.Zo.), som med sin hvita semmaryla synes härma söderns
sandöknar, men ur hvilken nordens beständiga milda sommarsol
vppdrager i strödda knippen den hastigaste grönska, förhöjd
med några gnistor af dess egna guld. Deremot uppstiger
denna växt icke särdeles hogt på fjällen, utan upphör mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
