Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der de beständiga snöfläckarna börja, kanske äfven af orsak att
den fordrar torrare ställen än der för det mesta finnes.
Med vara öfriga enblommiga eller på stängeln bladlösa
arter af slägtet synes denna icke vara förvand. Mera tycke»
den naturligen närma sig till de fåblommige och fabladige
arterna särdeles II. murorum t som också af alla andra arter
mest uppstiger mot ijällen. Men, utom enblommigheten och
den stora blomman, utmärker sig närvarande H. alpi num
med en särdeles svartaktig skäggighet, som i synnerhet på
blomfodret är ganska märklig och mycket bidrager alt
gif-va detta ett desto större utseende, liksom för att utehålla
kölden från blommans inre delar. Den är således den mest
ruggigt bepälsade af fjälltrakternas skönlxeter. Samma
hårighet, som genom sin längd och svartglänsande färg så utmärkt
väl synes, befinnes dock icke vara mycket beständigare än
hårigheten hos föregående slägtets arter; ty under
nedstigande i det nästan-skogaktiga Lappland blir denna art mera
hårlös, då deremot II. murorum ibland uppstiger så vida i den
fjällaktiga delen, att den också blir betydligt svarthårig och
enblommig. Under detta korsande synes bladformen bäst
bibehålla skiljaktigheten mellan båda arterna. Detta kan tjena
*åsom ett prof på skillnaden mellan lätt i ögonen fallande
kännemärken och vetenskapligen beständiga skiljaktigheter. Sv.
Bot. kan till följe af sin inskränkning och ändamål icke på
tabeller föreställa alla sådana artförändringar, utan måste
hålla sig vid framställandet af de egentligaste
hufvudformer-na, samt föröfrigt söka att i möjligaste mån med
anmärkningar lätta artförändringarnas hänförande till sina hufvudarter.
Att denna liksom de andre större arterna af slägtet rätt
gärna ätes af de gräsätande djuren, är väl ingen tvifvel.
Annars, hvilka växter som Lappska öknens Cameler,
Rhe-narne, äfven med sin yfviga sommarprydnad, hornen , lik so iu
växterna vittnande om climatets kända egenhet, under denna
korta sommaren hälst äta, är väl mindre bekant och torde
äfven vara mera beroende af tillfället och omständigheterna än
Tanligen hos annan boskap.
Tab. är tecknad i Piteå Lappmark af Herr LzsUdiac. b. Fr4
med en ijunstråle, tom på »idorne är blott skarp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
