Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af medelklassen med mycket begränsade tillgångar, skulle på
den tiden varit en lyx, som endast folk af en viss rang och
förmögenhet bestod sig. Hvad mat och dryck beträffar, så
kom t. ex. aldrig en mager kalfstek på mina föräldrars bord,
men blott gödkalfvar, sådana som jag i senare tid sällan om
någonsin har återsett.
Min far hade ifrån sin Upsalatid och sin vistelse i Stockholm
såsom riksdagsman under flere riksdagar en mängd bekanta,
och äfven den talrika slägten gaf anledning till välkomna
gästbesök. Umgänget utgjordes till icke ringa del af
resande, som qvarstannade en eller annan dag. Och dessutom
fans äfven umgänge med grannarne inom orten, stadsbor och
familjer på landet. Fruntimren voro i allmänhet mera bildade
än karlarne. Min far, som var en man med vetenskaplig bildning
och betydlig verldserfarenhet, led brist på bildadt karlsällskap
bland de närmaste grannarne. Der funnos aktningsvärda
personer, men »instruerade», literärt bildade voro de i
allmänhet icke. Talangfulla damer med lexor ur sjuklassiga
fruntimmersskolor funnos icke heller, men kunde också utan
saknad umbäras. Mina barndomsminnen hafva lärt mig, att
hos fruntimmer karakterens och hjertats verkliga bildning kan
finnas med stöd af ett naturligt godt förstånd, fastän der icke
finnas konstförfarenhet i s. k. talanger och ett uppstapladt
förråd af inlärda lexor. Praktiskt bildade fruntimmer med
mycken duglighet i hushållet och själsodling tillika funnos
många. Min barndoms erfarenhet lärde mig att hysa en mycket
stor aktning för det qvinliga könet. Den föreställning,
jag hade, kan jag i korthet uttrycka med några ord, som
yttrades af min far vid ett fruntimmers likbegängelse och som
jag sedermera har upprepat vid ett offentligt tillfälle, att qvinnan
tillhör ett kön, som »mannen i moraliskt afseende med
större egenkärlek än rättvisa nämner det svagare» [1].
Den brist jag anmärkte, att bildadt karlsällskap var sällsynt,
hade dock sina undantag. Der fans en liten krets af
min fars ungdomsvänner, män med vetenskaplig bildning, som
nu vid äldre år hade sin verksamhet på ej längre afstånd från
hvarandra, än att de kunde emellanåt stämma möte. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
