Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekom omvexlande allvarsamt samtal och godmodigt skämt.
Och de gamla herrarne hade en mycket uppmärksam åhörare
i min lilla person. Jag uppsnappade åtskilligt, som icke blef
utan frukt i mitt sinnelag.
För öfrigt var umgängeslifvet ofta afbrutet af långa mellantider,
då ingen främmande syntes, hvardagslifvet i familjkretsen
var det vanliga, gästbesöken utgjorde undantag.
*
Detta, som jag nu har sagt, angår det yttre lif, af hvilket
jag var omgifven. Öfvergår jag derifrån till att betrakta min
egen person och min inre utveckling, så vill jag säga, att med
året 1822, då jag fylde mitt sjette år, afslutades det första
stycket af min lefnad, det stycke, som jag ville kalla småbarnåldern.
Följande året 1823 var jag inne i den åldersafdelning,
som jag kallar skolpojkåldern.
En skolpojke må vara ett barn, men han är dock något
annat än en liten unge i barnkammaren. Den reglerade sysselsättningen
med bestämda lärotimmar medför en förändrad
ställning, och härtill kommer kamratskapet i skolan. Gossen
i skolrummet får andra intressen, än den lille bytingen hade
i barnkammaren. Här uppkommer en skilnad mellan arbete
och lek, och nya lekar, nya nöjen uppfylla lekstunderna; förändrad
lust och håg uppstiger, nya känslor väckas, nya intryck
låta sig erfaras. Tiden är kommen, då sonen ej längre skall
vara sin pappas och mammas snälle gosse; en god och lydig
son bör han visst alltid vara, men detta är dock något annat
än att blott hänga fast vid pappas rock och mammas kjol.
Då jag nu skall erinra mig min barndoms lefverne, kan
jag icke göra någon sträng skilnad mellan årtal och dagar.
En del af det, jag har att säga, hörer till skolpojkåren, annat
åter till den tid, som föregick.
Det första är då mina föräldrars sätt att uppfostra sina
barn. Min far var en allvarsam ordningsman och hade mycken
förmåga att »sätta sig i respekt». Jag hade den ovärderliga
lyckan att från min spädaste barndom få lära mig lyda;
icke den ringaste olydnad fick blifva onäpst och fullkomlig
öfverensstämmelse rådde mellan fader och moder. Det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0028.html
